Fredagslistan vecka 4 2013: Rule Britannia

Storbritanien - ett landområde det är svårt att undvika då det gäller rätt mycket. Dumdrygt och festheilande kungahus, heltäckningsmattor i badrummen, salt och vinägerchips för att nämna några företeelser. Bandmässigt huserar ön ett antal akter av rang: BLACK SABBATH, ANAAL NATHRAKH, NAPALM DEATH, CATHEDRAL, DEEP PURPLE, BOLT THROWER, CARCASS, IRON MAIDEN, HELL, WINTERFYLLETH räknar i alla fall jag som ganska väsentliga band. Sen har vi ju de med inte så genomtänkta namn: LAWNMOWER DETH, TROLLS IN THE MIST och ZONDERHOOF.

Men vi tänkte inte erbjuda er låtar från något av de banden, i mycket beroende på att vi tidigare kört låtar med dessa akter i fredagslistan. Så med början hos Susanne drar vi igång listan med DESECRATION från det fagra Wales och deras inledningsvis sjukt svängiga When The Heart Stops Beating. Svänget varar i ca 24 sekunder innan blastbeatration ökar dramatiskt. Ljuvligt.

KARYBDIS. Lägg det namnet på minnet så gör ni er själva en tjänst. Det är ett bra band som har vett att ratta fram en fin och mustig produktion. Dessutom är omslaget till "From The Depths" så vansinnigt snyggt att jag ler lite lätt faktiskt. Bandet, bördigt från London, lär förhoppningsvis inte vara osignade länge till.

DYSCARNATE kände jag faktiskt till sedan innan. Wehej liksom! Horshamsgänget har ett antal plattor bakom sig, senaste "And So It Came To Pass" gavs ut av finfina Siege Of Amida som är en etikett som brukar borga för brötig musik. Så även i detta fall. Det går undan, det är tungt, det är elaka riff, det är vredgad sång. Det är bra - Susanne valde The Promethean från skivan, men det finns en hel del annan mumma på den.

IGNOMINIOUS INCARCERATION. Ja, jag fick kolla både en och två gånger innan jag kunde stava rätt. Det var tydligen inte bara jag som hade problem med namnet. Även bandet självt verkar ha haft svårt för att stava rätt, vilket ledde till ett namnbyte 2010 till det i min uppfattning mycket sämre THE SOULLESS. Ah, well. Det här gänget härstammar från den fina anrika badorten Bath och de är arga.

SYLOSIS - Reading. Ett inte helt tokigt band faktiskt. "Edge Of The Earth" hade en del finfina låtar, så även med aktuella "Monolith" (bra titel). Fint driv i Fear The World.

AKERCOCKE - ett numera splittrat band från London. Sataniskt i sin övertygelse. Lika hängivna sin klädstil (bandet spelade alltid iförda kostymer, ibland av tweed), som sin önskan att lira skiten ur vilken publik som helst. Jag fastnade aldrig för bandet helt och hållet - Verdelet är dock en riktigt kul låt.

VALLENFYRE - från Halifax. Nu stämmer vi ner och kopplar på ett gött 16delstriolsgroove på bastrummorna. Om det är bra? Se föregående mening, haha! Desecration heter låten.

Sen kommer en, förlåt Susanne, i mina öron dålig låt. 3 minuter in i ADORIORs Hater Of Fucking Humans önskar jag att den ska vara slut. Nähädå - det är tre minuter kvar. Produktionen låter för jävlig i mina öron. Nej kära Suttonbor - detta funkar inte för mig.

BETRAEUS från Manchester är aningens bättre även ifall proddningen är alltför plastig för mig. Faktum är dock att låten, Frustrate Recluse inte är så dum. Inget som vi kommer att minnas som den bästa låten i mannaminne, men inte heller den sämsta.

Susanne avslutar dock furstligt med INGESTED och en låt från deras "The Surreption". Jag tycker att den skivan är riktigt bra och visar att manchesterborna har höjt insatserna betydligt från första plattan "Surpassing The Boundaries Of Human Suffering" även ifall den mest extrema underjorden tycker att bandet mesat till sig. Avgör själva säger jag, haha!

Pausfilm

 

 

Så, välkomna tillbaka. Fin film tycker jag.

 

 

Vi höjer prettoration något fruktansvärt med LINEAR SPHERE från västra London. Proggigt utav bara helvete. Det funkar inte för alla, jag vet. För mig är det dock till stora delar musikalisk mumma som bandet bjuder på. Kompetent är ett ord jag ofta tänker på när jag lyssnar på bandets musik.

 

MARTYR DEFILED handlar dock inte om finess - det är rens. Bandet kommer från Lincoln som vi alltså inte ska förväxla med staden med samma namn i filmen "Young Guns" från 1988, utan är en universitetsstad i östra England. Vultures heter låten.

 

Renset fortsätter med NEXUS INFERIS från Wales. Inga konstigheter - lite för mycket blipp-bloppande men annars ok.

 

XERATH som bandet heter, Spotify har stavat namnet fel, från Basingstoke. En stad som kan skryta med att klädesföretaget Burberry startade där 1856. Det är rejält pretentiös musik. Och det är bra - bandets musik är mäktig, episk och progressiv. Ta gärna er tid att sätta er in i bandets musik. Nocturnum från bandets första fullängdare är riktigt bra.

 

Sen kunde jag inte låta bli att ta med TRIGGER THE BLOODSHED trots att jag har haft med låtar av bandet innan. För det är för bra då bandet från Bristol drar igång rensmaskinen på det sätt som i en finstämt betitlad låt - Lovers.

 

Vi höjer meckighetsgraden med Drone Of The Nychomist från AGELESS OBLIVION från Hampshire. Den låten har förutom ett fint tekniskt kunnande ett oerhört fint driv. Sväng kanske är att ta i för mycket, men det finns helt klart ansatser till detta i bandets tonkonst.

 

Sen lugnar vi ner det betydligt med LOST IN THOUGHTs Blood Red Diamond. Bandet kommer från Swansea som förutom att kunna skryta med att bandet kommer därifrån även är det första laget från Wales som spelar i Premier League. Visst, jag håller med - det är inte det hårdaste som har funnits med på listan - men harmonierna är oerhört effektfulla. Plus att jag faktiskt tycker att det kan vara skönt att byta av med något mot det övriga brötet vi vanligtvis brukar presentera på listan, haha!

 

Vi avslutar dock någorlunda hårt - från Colchester kommer SANCTORUM som verkligen kopplar på svänget i finfina Son Of Perdition och från Peterborough/Colchester kommer bandet som med lätthet har det mest pretentiösa namnet bland alla på veckans lista - FORNOST ARNOR. Fornost är alltså en oerhört gammal stad i Tolkiens Middlearth. Och de kan lira progressiv metal kan jag säga.

 

Så, 19 låtar från band som ni kanske hade hört innan, kanske inte.

 

/Martin

 

Fredagslistan vecka 4 2013: Rule Britannia

Veckans Youtubeklipp: vecka 5 - SAHG

Tjena!

Ni vet kanske att jag inte är någon större fan av den så kallade rotrocken som har manifesterats tydligast av ett band som GRAVEYARD. Funkar inte för mig. Därför är det lite kul att jag faller hårt som satan för ett band som SAHG. Jag köpte på vinst och förlust en skiva av bandet på den lokala skivhandelns rea - 29 spänn som hittat. Jo, tack! Skivan, fullt lämpligt betitlad "II" i sann Zeppelinanda, var så brutalt bra att det inte gick att förneka - SAHG är ett band som kommer ljuda hemmavid med stor frekvens.

Det rent diaboliska svänget som detta ultragäng är kapabla till i verklig BLACK SABBATH-anda är inget annat än knäckande. Lyssna och döm själva.

/Martin

Denner´s Trick Bag i fredags

Det var den underligaste av rockklubbar jag sett. Ner för en snäv trappa, in genom ett pannrum och över en tröskel. Demonens Port i Köpenhamn. Nåväl, bara man kom in så var det ett ganska trevligt ställe, den tjocka cigarettröken till trots. Och kvällen skulle ju bjuda på världspremiär: Michael Denner ringde upp några polare och ville spela lite 70talsrock, polarna sade ja och vips så fanns ett band som kallar sig DENNERS TRICK BAG.

Scenen var liten, ljudet var underligt (mest beroende på att vi fick scenljudet som utljud) men spelglädjen och spelkvalitén var det inget fel på. Under 90 minuter serverades vi högoktanig riffbaserad 70talsrock courtesy of bland andra CHEAP TRICK, MONTROSE, JERICHO JONES och TEMPEST. Just Tempests Up and on var kvällens höjdpunkt med smäktande solo från både Denner och Peter Hansen.

Det var lite som att kastas tillbaka till 90talet då jag frekventerade dylika klubbar för att se allehanda obskyra band som man knappt visste fanns. Sena nätter i underliga lokaler i både Sverige och Danmark gav mig chansen att se många småband som numera kastats till vargarna, och även om jag idag är nöjd med att ha betydligt högre krav och önskemål vad gäller sovplats/resmöjligheter och annat kring konserter så var det väldigt roligt att för en kväll återuppleva tonåren.

En av kvällens finaste stunder var när de körde ZOSER MEZs Wasteland, jag fick aldrig se Zoser Mez när det begav sig så detta var en högtidsstund. Klippet nedan gör inte riktigt kvällen rättvisa men man får en fin bild av hur litet det var. Enjoy!

Imorgon är det fyrtio år sedan KISS gjorde sin första spelning någonsin. Detta jubileum till ära har jag kokat ihop en slags hyllningshistoria, kanske till större glädje för mig än för någon annan. I vilket fall finner ni historian i den andra kanalen. Do what you want with it.

/Alex

Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?

God morgon lassies and lads!

Som ni förstår av titeln på dagens lista så fick förra veckans lista med gästskribent Fredrik Andersson från CHINE ganska många läsare - jag tror att det kan vara lite av en topp faktiskt. 88 stycken i skrivande stund har varit inne och läst inlägget. Fint det, och vi kan utlova en del kul grejer i framtiden också. Jag ser mycket fram emot de kommande gästinläggen kan jag säga. Hehe.

Svaret på frågan i titeln får nog ändå bli att för min del studsade jag vidare med en blandning av gamla stalltips, plus en del annat som jag börjat lyssna på under den senaste tiden. Susanne studsar tillbaka med death metal i stor utsträckning. Finns ju sämre sätt att studsa tillbaka på inte sant?

Jag inleder med en låt från "Piece Of Mind" av IRON MAIDEN. Nickos första platta. Då fattar ni att låtvalet blir ganska självklart i Where Eagles Dare eftersom den har ett fint trumintro. Själva låten är ju också av den digniteten att man lite lätt uppskattande vill stampa takten med foten medan man lyssnar på låten.

Ytterligare lite god gammal thrash i form av MEGADETH och In My Darkest Hour. Jag kände helt plötsligt för att ta till det gamla knepet med att köra en lite lugnare låt som nummer två. Och det finns ju sämre val än denna låt som är så ursinnigt bra och ja, mäktig att det är svårt att inte uppskatta den.

Sen kör vi på med isländska BENEATH. Jag har ju kört det bandet tidigare. Nu har "Enslaved By Fear" fått sig än fler lyssningar än innan. Och det är en väldigt bra skiva. Bloodlust - kanske inte det mest originella låtnamnet, men leveransen gott folk är ju av sådan rang att ni bör imponeras.

Colossus. "The Weight Of Oceans". IN MOURNING. Dyrka.

Sen  jävlar ska jag ta i. Ni vet, även ifall det i vissa fall (eller ja, rätt många egentligen om man betänker hur många fans SABATON har) att det enda powermetalbandet som är nåt att ha är HELLOWEEN som de lät när Kiske var med. Ja, innan de blev skit. Nu måste jag revidera detta och utöka listan med ALPHA TIGER. De kommer från Tyskland och de låter nästan exakt som HELLOWEEN i sin glans dagar. Släng in lite tunga IRON MAIDEN-vibbar och ni får en mycket nöjd metallbibliotekarie. Det är totalt ooriginellt, men låtarna, leveransen och den rena oförfalskade spelglädjen vinner över mig totalt. Party!

Sen får det räcka med tjo och tjim. HORIZON ABLAZE är ett norskt deathmetalband från Kristianssand. Jag tycker att de är en trevlig ny bekantskap. De har bara släppt en fullängdare hittills i 2011 års "Spawn" från vilken jag har hämtat Throne Of Trepidation. 

ROTTEN SOUND. Ni vet ju att det är ett av mina favoritband och numera ligger även senaste EP:n på Spotify "Species At War". Från den får ni favoriten Salvation.

Nytt gäng för mig: NAGLFAR. Jag har lyssnat rätt mycket på dem den senaste tiden. Lite roligt att de då har en låt som heter Bring Out Your Dead. Nån mer än jag som kommer att tänka på Monty Pythons film "Holy Grail"? Hoppas det, även ifall jag starkt misstänker att bandet har andra motiv till låttiteln, haha!

MORS PRINCIPIUM EST är ett finskt kvalitetsband inom den melodiska dödsmetallen. De har en grotesk verkshöjd upptäckte jag då snart sagt varje skiva bandet gjort håller väldigt hög klass. Jag lyssnar just nu mycket på "The Unborn" som innehåller en hel del bra låtar. Altered States Of Consciousness är synnerligen njutbar.

TREPALIUMs Sick Boogie Murder avslutar min del av listan. Bara för att den är så sjukt svängig. Och bra.

Pausfilm

Så där, välkomna tillbaka. 

Susanne inleder med skönt slirigt matiga AFGRUND och He Who Plants Sorrow. En sorts försök på agrar depression kanske? Kort, koncis, bra är tre nyckelord. Jag gillar speciellt breaket till det ösiga partiet. 

Sen ska vi utveckla oss om virveltrumljud. Det finns ju en del rent mysko ljud på skiva när det gäller virveltrummor. "St Anger" vet jag att många tänker på, valfritt hårdrocksband på 80-talet, MUMAKIL på "Behold The Failure". Och så har vi PLAGUE WIDOW. Som har ett minst sagt kompressordrivet ljud. Och det funkar alldeles utmärkt. Jag finner det till och med intressant och vill kolla upp mer musik av bandet när jag lyssnar på Mabus Incarnate. Det är mörkt, det är galet. Det är death metal när den är riktigt bra. 

Och det bara fortsätter ju: FLESHROT. Tjoho alltså! Gött rens, bra sång och attityd. Fy fan, det är bra.Purging Impurity. 

Alliteration. Känner ni till det? Det gör INCANTATION. Låten: Invoked Infinity. Skivan: "Vanquish In Vengeance". Och det funkar ju. Värre är det med allitereringar som exempelvis  Edible Enema (sant exempel faktiskt) och trötta "Darkness Descends" (också sant exempel). Men åter till INCANTATION - låten har en fint köttig proddning som jag gillar. Bisvärmsriffen sitter som en popnit kan jag säga, och det slits och bänds på rätt sätt. Inte alls dumt. 

Sen kommer två låtar som innehåller element som jag uppskattar mycket, men som liksom inte räcker till hela vägen. Five Nails Through The Head av DILUVIAN är svinbra fram till ca 2:50. Då kommer tretakten. Och jag gillar verkligen inte tretakt.OUROBOUS Animal, Man...Machine är alltför skitnödig för min smak. Jag övertygas inte. 

Bättre då med att Susanne återvänder till rensspåret med INCINERATE och Depravity samt avslutar megastarkt med NAGLFAR, INSOMNIUM och PARADISE LOST. Rens, vemod, total misär - en sonisk treenighet kanske? Bra är det i vilket fall. 

/Martin

Fredagslistan vecka 4 2013: Hur fan studsar vi tillbaka från förra veckan?

Veckans Youtubeklipp: The epitomy of nerdism

Vi fortsätter med nördspåret och det progressiva. Nedan har ni två av musiksveriges skickligaste musiker - Thordendal från MESHUGGAH och Morgan Ågren, främst känd från fusionsammanhang och sitt sjukligt svåra och totalt missriktade så kallade pedagogiska program Trum (som sändes på Utbildningsradion för många år sedan).

När dessa två vildhjärnor drar igång så är det svårt att inte hålla sig för skratt - inte bara för att musiken är så groteskt svår, svårspelad och malande att det kräver en hel massa koncentration från oss som lyssnare - utan också för att herrarna verkligen har så fruktansvärt kul när de spelar tillsammans. Döm själva - för egen del tycker jag att detta är sinnebilden av två musikaliska nördars spelglädje.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 3: Gästlistare - Fredrik från CHINE

Kära läsare. 

Vi har funderat lite på hur vi skulle kunna utveckla fredagslistorna litegrann. Vi gillar grejen, ni verkar också göra det, men det känns som om det går att göra mer av listan än vad vi gör nu. Efter lite funderande kom vi på det. Hur skulle det vara om vi bjöd in lite gött folk vi känner från olika sammanhang och låter dem göra listan? Vi gillade idén - och idag är det alltså dags för premiär. 

Det känns extra bra att det är Fredrik Andersson, gastare i ypperliga CHINE som inleder. Inte bara för att han är en sådan extrem guldkille som det aldrig blir trist att snacka och umgås med utan även för att han är bra på att skriva. Har ni inte kollat in Fredriks band så bör ni göra det. Det är musik man blir glad av. Nog snackat - nu lämnar vi ordet till Fredrik. 

Det är säkert fler än jag som kan hålla med om att musik är en viktig del av livet. Många skulle nog säga att musiken är en del av deras identitet. För mig har musiken varit en drivkraft vare sig det har varit i replokal, på scen, hemma i stereon eller på konsert. Veckans fredagslista komprimerar mina snart 26 år till 15 låtar av band som betytt/betyder mycket för mig.

Mina första starka musikminnen som jag har till de hårdare genrerna är till Guns 'N' Roses och Nirvana. Detta var på det glada 90-talet då Spotify inte fanns och man endast ägde de skivor man tjatat sig till av morsan när Åhléns besöktes. Skivorna jag lyckades snylta till mig var förstås ”Use Your Illusion 1&2” och ”Nevermind”. Även om jag inte lyssnat på dessa skivor på flera år så skulle de spelas så hade jag kunnat nynna med i varenda låt, refräng o gitarrsolo.

Några år senare var det farsans tur att leda en vidare in på hårdrockstigen. Som tur behövde man inte gå så långt utan det räckte med en våning ner, från pojkrummet och till farsans vinylsamling. Där introducerades alla de stora hårdrocksbanden från 70-talet. Men särskillt ett band kom till att betyda mycket under ett par år i tonåren. Många med mig anser att dessa är det första hårdrocksbandet. Jag talar såklart om Black Sabbath. Skivorna med Ozzy har varit viktiga för mig.

Under slutet av 90-talet och början av 00-talet var nu-metalen stor. Det var den metalgenre som var inne då och matades på Ztv och Mtv. Jag och mina hårdrocks-vänner lyssnade på detta. Säga vad man vill om Fred Durst men jag tycker att Limp Bizkit är bra. De har en otroligt bra och svängig rytmsektion. Ett band man heller inte får glömma bort när det gäller nu-metal är Korn. Jag äger alla deras plattor från deras första självbetitlade till ”Take A Look In The Mirror” och jag tycker de fortfarande är lika bra. Förlåt alla dödsmetallare, men sanningen är så ; )

På gymnasiet kom jag i kontakt med tuffare och snabbare band. Dörrarna till den svenska metalscenen öppnade sig och jag kom i kontakt med Soilwork, Darkane, Meshuggah och The Haunted. Dessa band har inte bara givit mig underbara lyssningstunder utan även utvecklat mig i mitt egna musicerande. Vilket jag tror hörs för er som känner till mitt band Chine.

I slutet av gymnasiet så skilde vi muskaliskt pojkarna från männen. Jag tillhörde ju klart den senare kategorin och fortsatte att förkovra mig i ännu hårdare musik. Detta började med att jag och en kompis hade roligt åt textrader som ”I pissed in her maggot filled asshole” och ”She was so beautiful I had to kill her”. Jag menar vem går inte runt och gnolar på sånt här? : ) Jag pratar såklart om Cannibal Corpse. 2006 släppte de ”Kill” och den plattan golvade mig totalt.  Jag var nu redo att ta till mig dödsmetall på riktigt. Andra band som var viktiga för mig var Nile och Deicide.

Sist men absolut inte minsta fyndet bland de hårdare genrerna är grindcore. För mig är det musik som är här och nu. För mig handlar grindcore mer om uttrycket än att det ska vara musikalisk kärnfysik. En bra grind låt ska sitta som en pungspark i skrevet. Två band som har gjort stort inflyttande både genren och på mig är Napalm Death och Nasum. Nasums alla skivor och Napalm Deaths skivor från 00-talet är bland de bästa denna genre har presterat, tycker jag.

Detta är min historia och fredagslista. Take it or leave it!

Fredrik

Fredagslistan 2013, vecka 3: Gästlistare - Fredrik från CHINE

BREAKING NEWS!!

Sluta nu läsa här och smurfa in på spotify - 220 VOLTs backkatalog finns nu tillgänglig i sin helhet!

It´s like christmas in january!

DEBUTEN

/Alex