Metallbibliotekarierna får utmärkelse!

Robert Gustafsson, mannen bakom bloggen Metal!, har i sin stora godhet utnämt vår blogg till årets blogg med följande motivering

Anledningen till att detta är årets bästa blogg (konkurrensen är rätt hård, med siter som Svarta Tankar, Hatpastorns Likpredikan, Tune Of The Day och A Fair Judgement som närmaste namn) är att 2013 är året då det faktum att man har tre skribenter verkligen fått effekt.

Man har levererat fasta inslag med en imponerande stringens (Fredagslistan och Veckans Klipp är två bra exempel) samtidigt som man verkligen dragit fördel av de olika medlemmarnas spännvidd. Det spretar enormt i själva listorna, och det dyks sedan på djupet med en imponerande kompetens när man gör temainlägg eller serier som behandlar klassiska band.

Ingen annan blogg har detta år gett mig lika många uppslag att utforska vidare, eller lika många fantastiska skivtips. Framförallt har ingen annan blogg gett mig lika många bra läsupplevelser spritt över året.

Mycket bra jobbat, Martin, Susanne och Alex!

Vi tackar såklart Robert något oerhört - det gladde oss verkligen detta!

/Metallbibliotekarierna

Fredagslistan 2013, vecka 52: Jubileum!

Detta, kära läsare, är fredagslista nummer 150. Jag kan faktiskt inte fatta att det är så många som vi har gjort. Men så är det.

När jag för ett antal veckor sedan, av ren nyfikenhet, ville kolla exakt hur många listor som vi presenterat insåg jag att denna vecka skulle lista nummer 150 göras, då blev jag lite andäktig faktiskt. Och tänkte såklart att detta måste ju firas på något sätt. För oss "blandbands"dårar är detta ingen lätt sak. Först tänkte jag att jag gör en lista som sammanfattar vilka band som har förekommit på listan. Best of the best liksom. Förkastade idén då detta för det första skulle bli en ganska trist lista, den skulle bli lång (extremt lång!) och jag har ju trots allt lön för att göra en del andra grejer än att blogga. Men sen kom jag på det. Det är ju ingen direkt hemlighet att det är fruktansvärt skojigt att syssla med fredagslistorna. Annars hade vi verkligen inte gjort 150 stycken. Så jag bestämde mig för att göra en lista med partytema. Gemensamt för de låtarna som ligger i den listan är att de, utan undantag, är låtar som jag blir fruktansvärt partysugen och glad av. Inga krusiduller liksom. Plus lite mer, well, moshvänliga trudelutter som får det att spritta i benen.

För att använda de numera (kanske) välbekanta orden:

Vi kör.

 Detta är partysväng när det är, kanske inte som bäst, men i alla fall jävligt bra. Taget från skivan "III" där bandet började hitta en fungerande formel. Chad Smith är en sjukt svängigt lirande trummis som i låten Big Foot visar att det inte behövs speciellt stora åthävor att göra en låt skojig att lyssna på.

Ett band vars skiva "Arrows & Anchors" jag är svårt förtjust i. Oerhört mångsidiga och med en satans känsla för feta melodier är detta ett band att kolla in. Whiskey and Ritalin är en fantastisk låt som jag hoppas får er att stampa takten.

Nu kommer den tänker ni kanske? Ja om ni tänker Superstitious så har ni rätt. Detta är dock inte studioversionen utan den minst sagt mogna och feta liveversion bandet presenterar på sin 30-års jubileumsskiva/DVD inspelad på Sweden Rock Festival. Magiskt bra.

Jag kan inte göra en partylista utan att ha med VAN HALEN. Och då i synnerhet låten Ain't Talkin' 'Bout Love som vi nog får anta handlar om något annat än romantisk kärlek. Det är ju ändå VAN HALEN vi pratar om. Jag tänker att ni ska få en alternativ version av låten också. bara för att jag känner för det, och då Alex Rudinger är en kickass trummis.

BIFFY CLYRO är inte världens hårdaste band. Men de har ett tungt sväng som jag uppskattar mycket. The Captain heter låten tagen från en upptagning från Wembley med en minst sagt allsångsvillig publik. 

Det faktum att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har ett gig bokat på SRF nästa år gör att jag allvarligt överväger att åka dit. Jag utnämnde bandets hittills enda skiva till förra årets näst bästa skiva. Den håller sin plats fortfarande. Jag har lyssnat förfärligt mycket på den även i år. "Internal Affairs" är en go-toskiva när man vill ha kvalitetslåtar som liras med glädje och ett sjukt sväng. 

Ett av Sveriges bästa band genom alla tider, THE HELLACOPTERS lirade tajt, svängigt och hade en mer än sjyst scenshow. De hade även låtar som på ett perfekt vis tog avstamp i historien och gjorde något eget av detta arv. När det funkade var musiken en urkraft som med finess och jävlarannamma golvade rätt många. Inklusive mig.

-Pausfilm-

Välkomna tillbaka. Nu ska vi köra den andra delen av listan - och nu blir det rens. Det är ingen hemlighet att jag är förtjust i tvåtakt så nu blir det en myckenhet av det.

Ett av mina absoluta favoritband är SLAYER. Ja, nu pratar vi ju inte den versionen som lirar ihop för tillfället utan den med både Hannemann och Lombardo såklart. "Seasons In The Abyss" är skivan där bandet hade  enligt min mycket ringa åsikt sin bästa stund. Här finns egentligen endast en låt som inte är så intressant (Dead Skin Mask) - resten är musikalisk mumma av yppersta kaliber. Nu har jag valt dängaren Hallowed Point just för att den är en dängare av stora mått, har en mängd extremt snygga cymbalmarkeringar samt en minst sagt bra text.

Fucking Hostile - en låt som, tja, snabbt kommer igång, haha! "Vulgar Display Of Power" var den första skivan av PANTERA jag köpte. Jag har kvar den om ni undrar. Jag är svårt förtjust i just den skivan.

Man kan prata länge om vilken skiva av NILE som är bäst. Vi kan dock sluta oss till att bandet inte befolkas av oekvilibristiska musiker. Här kan det minsann liras. Jag håller skivan som jag valt Cast Down The Heretic från - "Annihilation Of The Wicked" - som favoriten i bandets diskografi. Krossande tungt och med en ljudbild som minst sagt övertygar är skivan en ren uppvisning i brutal death metal.

Polen är ju ett land som man ska kolla in när det gäller extrem metal. VADER är en av anledningarna. Av någon anledning har jag alltid varit svag för This Is The War. Den låten har ett driv som jag verkligen gillar. Trummorna är straffande hårt lirade av Dariusz Brzozowski.

ANAAL NATHRAKH är ett fantastiskt band. De lyckas som inga andra kombinera i det närmaste oförenliga element till något helt eget. Jag hyllade förra året deras skiva "Vanitas" och placerade skivan på plats nummer 1 på min egen årsbästalista. Jag ser ingen anledning till att revidera den placeringen, haha! Bandet står fortfarande på toppen av min lista av band jag vill se.

När SOILWORK var i början av sin karriär utmärktes bandets musik av en betydligt råare stil än den på senaste, fina, plattan. Jag har lyssnat groteskt mycket på "The Chainheart Machine" och var oerhört glad när bandet inkorporerade titellåten från den skivan i sin setlist. Det är en fantastisk låt med många otroligt läckra taktartsändringar. Jag är oerhört svag för sådant.

LOK. Ett av många avskytt band. Jag tyckte att bandet var otroligt bra, och hade en del musik som verkligen tilltalar mig. Fortfarande. Fina piskdängan Passa dig från den finkänsligt betitlade skivan "Naken Blästrad och Skitsur" får avsluta denna jubileumslista.






/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 52: Jubileum!

Fredagslistan 2013, vecka 51: Siffror

Så här i slutet av året är det ju mycket fokus på listplaceringar i samband med årsbästalistor. Jag lämnade in min tidigare i vecka så nu kan jag i alla fall släppa denna kärvänliga kvarnsten. Men i alla fall - jag började fundera på vilket tema som veckans fredagslista skulle ha. Och för att göra det enkelt för mig så bestämde jag mig för att göra en lista med siffor i låttitlarna. Bara för att liksom.

Vi kör.

Jo. Jag öppnar listan med 22 Acacia Avenue. Jag kunde inte låta bli faktiskt. Jag har valt versionen från finfina "Live After Death" (originallåten ligger som ni säkert redan vet på "The Number Of The Beast"). Jag gillar, föga förvånande, fortfarande "Live After Death". Det var den första liveskivan bandet gav ut, den första liveskiva (tror jag) som jag faktiskt köpte. Och ja, jag har kvar den. På vinyl.

Ett av världens bästa band. Ni vet att det är så. Den räcka av skivor som bandet gav ut från 1990 års "Cowboys From Hell" tills det att bandet lade ner står sig fortfarande som ett mäktigt vittnesmål över prick hur hård, bra och framför allt svängig musik kan vara. 25 years från "Far Beyond Driven" tog jag för att den är just svängig, hård och bra. Och innehåller rätt så sjukt gött kaggelir från Vinnie Paul.

Hangar 18. Tagen från den tiden då MEGADETH skrev bra musik. De har enligt min mycket ringa mening aldrig varit så bra som på "Rust In Peace". Hangar 18 har i huvudsak en grej som gör att den är tokbra: den fullständiga gitarronanin i slutet på låten. Gudars skymning säger jag bara - Mustaine och Marty Friedman går loss som bara attans. Underbart.

6:00 från "Awake". Enda skivan Mike Portnoy använde sig av ett trumset från Mapex istället för Tama. Så nu vet ni det. Efter den pyramidala succé som "Images And Words" utgjorde för bandet var det dags för uppföljare. Jag var mycket skeptisk. Jag dyrkade föregångsplattan och tyckte att "Awake" var ok. Först på senare år har jag märkt att detta faktiskt är skivan jag återvänder mest till i bandets numera rätt digra diskografi.

99. Dolving tillbaka, låtskriveriet brutalt bra. Ett jävla härj. När "rEVOLVEr" kom då var THE HAUNTED kungar i rätt mångas tillvaro. Jag kommer tydligt ihåg att jag först lyssnade på skivan på numera nedlagda Folk å Rock i Lund där jag vid denna tid pluggade. Jag höll på att smälla av.

 PYRAMIDO är i stort sett det enda riktigt konsekvent långsamt lirande band jag verkligen gillar. Så då fattar ni att det är värt rätt mycket när jag säger att finfina, malande och frustande 2 Years 8 Months 21 Days från "Salt" är värda er uppmärksamhet.

MISERY INDEX är ett fantastiskt band. Live är de inte att leka med, det tror jag att alla som var på Full Of Hate-turnén kan skriva under på. Gosse vilken brutalslägga den konserten var. Från "Heirs To Thievery" (mycket bra skiva f.ö.) har jag tagit The Seventh Cavalry. 

 CANNIBAL CORPSE. Skiva: "Kill" (den är vad den heter). Låt: Five Nails Through The Neck. Räcker så eller hur?

DARKANE. Ett svårt underskattat band som befolkas av inte bara trevliga snubbar - de kan lira linnet av ganska många. Bara introt till Execution 44 får mig att börja salivera. Jag tycker fortfarande att "Demonic Art" som låten är tagen ifrån tillhör de tre bästa skivorna bandet gjort. Har ni inte kollat in denna än så tycker jag verkligen att ni ska göra det.

Listan avslutas av IN FLAMES. Och denna gång är old-schoolloggan befogad då låten i fråga, Episode 666 är tagen från "Whoracle" som kom 1997. På denna tid skötte Gelotte faktiskt trummorna och gitarristerna hette Jesper Strömblad och Glenn Ljungström. Anders Fridén sjöng helt annorlunda. Allt var egentligen annorlunda - utom bandets sinne för att skriva bra låtar.





/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 51: Siffror

Metallbibliotekarierna presenterar stolt: Julfilmen (med konsertårsbästalistan (typ)) för 2013

Tänk att det närmar sig jul! Alex, en afficionado grand delux av julen, har laddat sedan länge. För min del är det nog så att jag har väntat på det verkligt stora jultecknet: vår sedvanliga, och mycket seriösa, summering av konsertåret. Och nu är det alltså dags: häromdagen konvergerade bloggens redaktion (sadly, utan Susanne) till Barn- och ungaavdelningens rekvisitaförråd här på stadsbiblioteket i Helsingborg för att under stort allvar spela in Filmen för i år. Nedan finner ni den film som blev resultatet.

Vi passar också på att önska er god jul och gott nytt år, för med undantag för en episk fredagslista nästa fredag den 27/12 så kommer det nog inte hinnas med så mycket mer bloggande i år. Vi tackar innerligen för att ni varit med oss 2013 och hoppas att ni vill vara med oss även 2014, ett år som redan nu ser ut att bli fullständigt häpnadsväckande episkt.

/Martin & Alex

Seven Days Of Sabbath, day 7: Music Maestro

Dåså. Det börjar bli dags att runda av. Jag går snart på julledighet och vad är väl bättre på julen än musik? Således har jag satt ihop en spotifylista med 16 låtar som innehåller det jag älskar allra mest med Black Sabbath förutom Tony Martin-tiden då de skivorna (med ett undantag) tyvärr inte finns på spotify i skrivande stund.

Det är en salig blandning, högt och lågt, med en sak gemensamt - jag älskar rubbet. Som lök på laxen har vi en julhälsning från två gäster som också fått tycka till, enligt följande lista:

* låtarna 17-19 (Spiral / Falling / Shining) bjuder Patrik Svärd från CLOUDSCAPE på. Vi har sett många Sabbathkonserter ihop, jag vet att hans favoritperioder är Tony Martin-tiden och de tidiga Dioskivorna så att Spiral architect fick vara med var en för mig glad överraskning.

* låtarna 20-22 (SBS / Hole / Computer) signeras svensk hårdrocks allra största orakel Janne Stark. Janne gillar uppenbarligen, precis som jag, de mer episka låtarna i bandets katalog. Computer god är en favorit hos mig också, men den fick inte plats i min på förhand till antalet bestämda 22-låtarslista. Lustigt är dessutom att vare sig jag, Janne eller Patrik valde samma låtar. En brokig rolig blandning som jag här ber att få bjuda på. Kanske upptäcker du något nytt. Kanske gläds du av att hänge dig åt nostalgiskimrande hits från din ungdom? Kanske saknar du någon låt. Kanske inte. Jag hoppas att listan ska glädja dig i vilket fall.

Seven Days Of Sabbath - The Soundtrack

God jul, allesammans.

/Alex

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 22

Nominerad: "Abandon All Life" - NAILS

En av årets absolut mest desperat benknäckarhårda skivor.

I min recension av skivan skrev jag att

Inledande kvartetten låtar - In Exodus, Tyrant, Absolute Control och God’s Cold Hands är så knallhård att jag både jublar och kippar efter andan. Framförallt står rensmattorna i Tyrant och Absolute Control ut som typexempel på hur fantastiskt mycket man kan säga på 86 sekunder utan att låtarna känns speciellt korta eller ens stressade i sin låtuppbyggnad.
Om vi ska prata lite om de rent tekniska bedrifterna som NAILS kan bocka av på pluskontot så står Todd Jones rent oroväckande brutala sånginsats ut på ett oerhört imponerande sätt. Karln gastar på med en så total övertygelse att det är ett under att han inte får bråck på kuppen. 

Jag är djupt imponerad av ”Abandon All Life” som verkligen står ut som en av de mörkaste och mest samtidsfientliga skivorna som jag hört i år. Känner man sig sugen på att i det närmaste få ansiktet avblåst så är denna skivan en bra startpunkt. Det lovar jag.


Detta är den sista skivan som är nominerad till min årsbästalista 2013. Någon gång under mellandagarna kommer ni kunna ta del av vilka skivor som är bäst enligt undertecknads högst ödmjuka åsikter samt resten av skribenterna på Werocks listor. Vi brukar divergera en hel del, haha!



 /Martin

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 21

Nominerad: "Extol" - EXTOL

En skiva som jag snubblade över av ren slump. I efterhand framstod snubblandet som ganska väntat då bandet ligger på norska Indie Recordings, en label som på senare år visat stor fingertoppskänsla när det gäller vilka akter de jobbar med.

I min recension av skivan skrev jag att

Albumet öppnar [...] svinaktigt bra med Betrayal som bjuder inte bara på ett fantastiskt driv och sväng utan också på makalöst bra rensångspartier brevid den synnerligen njutbara growlsången från Peter Espevoll. Det är för övrigt ett kännetecknande av hur bandet jobbar på skivan - man lyckas på ett fint sätt sammanfoga det härligt brutala med det skira som gör skivan till en varierad lyssnarupplevelse.

Jag har återvänt till skivan under året och då framför allt för att lyssna på en av de mer knäckande låtar jag hört under året - A Gift Beyond Human Reach vars fina meckighet kittlar trumhinnorna på precis rätt sätt.

/Martin