Dags för fredagsmusik! Vad fint det är när man har turen att snubbla över något nytt som är sådär rasande bra och trivsamt att man baxnar en smula. Precis så var det härom dagen när undertecknad placerade örongångarna runt Chicagobandet INDIANs "From All Purity". Det är långsamt, trasigt, hatiskt och skärande vackert.
Vänner av noise och allmänt oljud bör spetsa öronen lite extra eftersom INDIAN lirar i den något skrapigare delen av ljudskalan. Vänner av riktigt snabbt tempo och blastbeats lär tråkas ut rejält av denna sludgepärla. Men snabbhet är sannerligen inte allt när man får sig en portion riktigt tung eländes-doom till livs om ni frågar mig. Relapse Records skriver själva om skivan att den är motsatsen till easy listening och där är jag böjd att hålla med. Dags för tuggmotstånd av det tjusigare slaget!
FOGHAT släpptes precis till Sweden Rock Festival. 2004 års bästa Sweden Rock-spelning får nu en repris, hoppas sannerligen att de kan leverera en gång till. 2004 visste min eufori inga gränser!
Och jag hoppas verkligen att de får spela på torsdagen eller fredagen, när jag är på plats. Då är det filmtajm kan jag säga!
Jag fick en länk av en god vän igår, han tyckte att jag skulle lyssna på ett amerikanskt band kallat 1974. Lyssna gör jag gärna, speciellt på gammalt mög. Därför torde ju ett band som heter som ett av de bästa åren i musikhistorien vara bra, och lo and behold - det var de också.
In och kika nu, klicka på MIG. Här finns hela senaste plattan för lyssning. Man kan köpa den också. Gör gärna det.
OH YES! Den 22:a februari är det turnépremiär i Helsingborg då ROYAL HUNT ger sig ut på europaturné med inga mindre än CLOUDSCAPE som förband. Royal Hunts senaste platta "A life to die for" kom förra året och Cloudscape släpper en samlingsskiva i samband med turnén som utöver bandets tidigare alster även innehåller en helt ny låt. Det hägrar nämligen en femte studioskiva vid horisonten efter att turnén är avklarad.
Biljetterna kostar 200 pix och finns att köpa HÄR.
Helgen spenderades i ett vårvarmt Holland där TRANS-SIBERIAN ORCHESTRA ämnade återvända till Amsterdams fina Heineken Music Hall. Jag såg dem där 2011 vilket var himla trevligt, denna gång skulle dock fokuset ligga på jul/vintermusik istället för Beethoven vilket i alla fall för min del är ett bättre val. Dessutom läckte det ut att de skulle återvända till några gamla SAVATAGE-låtar, ett litet vittne om att bandet gärna vill spela den musiken. Vad jag erfar är det Jon Oliva som sätter käppar i hjulet för ett Savatage-återtåg, han låter ju sångmässigt tyvärr röv idag men han kunde väl ställt upp och spelat keyboards på en turné med en riktig sångare. Exempelvis då JEFF SCOTT SOTO som i lördags kväll sjöng med en för honom förvisso fullt normal bravur. Helvete vilken pipa och vilken närvaro den mannen har. Hans version av This is the time (1990) var i det närmaste perfekt, och på det hela taget var den saliga blandningen vokalister under kvällen väldigt bra val för respektive låt. Den intresserade kan kolla in youtube, jag vet i princip ingenting om de andra sångarna men versionerna av All that I bleed och Believe gav mig en gåshud som fortfarande hänger kvar.
Dock, det jag njöt mest av var de pompösa vinterlåtarna. Wish Liszt (Toy shop madness), Wizards in winter, A last illusion och den fantastiska avslutande Christmas eve är ALLT jag älskar mest med TSO. De brukar ha pompösa scenshower, och 2011 fick vi i princip samma show som USA vad gällde Beethovengrejen som de turnerade med. Denna gången var showen däremot kraftigt nedbantad jämfört med den fantastiska USA-showen de körde i höstas. Det var fortfarande eld och laser men det infann sig ingen direkt wowkänsla över produktionen. Det var musiken som fick tala, och det gjorde den.
De hade passat perfekt på Sweden Rock Festival. PERFEKT I TELLS YA.
Det är den 19/8 1982. I en lokal som ligger i samma byggnad som Sweet Silence-studion ute på Amager i Köpenhamn repar ett band. De ska snart spela in sin första skiva, en ep som ska komma att bli det allra finaste världen har sett. De har bara gjort en handfull konserter under det knappa året bandet har funnits och medlemmar har kommit och gått. Just denna dag befinner sig fyra personer i lokalen varav åtminstone en verkar vara där i rent kamratligt syfte eftersom han mig veterligen inte alls var med i bandet vid denna tid.
Två tonårstjejer har tagit sig till replokalen. De har lurat i bandet att de är där för en skoltidning, men mest ville de nog träffa gitarristen Hank Shermann som de tyckte var snygg. De lyssnade på repet, och efteråt pratade de med bandet och tog några bilder. Dessa bilder har legat i en byrålåda sedan den dagen. För några år sedan blev jag förärad dessa bilder i samband med att en av tjejerna gick bort. Jag tänkte därför se till att världen får njuta av dem, å hennes vägnar.
Det är alltså någon vecka innan MERCYFUL FATE's första ep ska spelas in. KING DIAMOND är på plats, likaså Hank Shermann och basisten Timi Hansen. Dessutom befinner sig den forna BRATS-trummisen Lars Monroe i lokalen och spelar med bandet. Han var inte trummis vid denna tid vad man vet, men alla var polare med alla så visst kan det ha funnits en tanke med att han var där just den dagen. Tyvärr togs det ingen bild på honom, men i den överlevande (tillika nogsamt daterade) autografboken finns hans signatur med. I sagda bok finns dessutom Hank Shermanns första autograf någonsin, han övade på ett par papper först innan han skrev så "häftigt" han kunde i boken.
I give to you Mercyful Fate 1982, fredagsskivan idag blir därför "The Beginning" som inleds med sagda ep, så tryck igång den och njut av bilderna. Jag är speciellt förtjust i den nedersta bilden som är bland det bästa jag sett i mitt liv.
