Årsbästalistan 2014

Godmiddag!

Igår publicerades årsbästalistorna på Werock.se. Jag tycker verkligen att ni ska gå in och ta er en titt på mina medskribenters listor. Vill ni ha skivtips så kommer ni finna dessa i riklig mängd där om jag säger som så, haha!

Känner ni att 10 skivor från varje skribent inte riktigt räcker till? Bra - då är det bara att kolla in Robert Gustafssons Top 50 lista över 2014 .

 För egen del tyckte jag att nedanstående skivor var de bästa som gavs ut under 2014. En salig blandning, även ifall jag tror att ingen blir förvånad över att dödsmetallen dominerar i vanlig ordning. 


10. ”Earthborn Evolution” – BEYOND CREATION
Jag hade extrema förväntningar på BEYOND CREATIONs andra platta. Med en oerhört förpliktigande debut i bagaget skruvade jag upp antecipationen på ”Earthborn Evolution” till mycket höga nivåer. Med tanke på hur 2014 har gestaltat sig musikmässigt så är det strongt att ta sig in på vilken årsbästalista som helst. Det skruvade liret finns kvar med en självklarhet som, fortfarande, tar andan ur mig. Till detta har bandet fått till en mer organisk produktion, och ett mer frisläppt sätt att skriva musik som gör att bandet utmanar sin subgenres regler för hur musik ska låta.

9. ”The Killing Gods” – MISERY INDEX
Baltimoresönerna i MISERY INDEX tog lite längre tid på sig att skriva musiken till ”The Killing Gods”. Det märks då bandet har tagit sin högkvalitativa tekniskt drivna dödsmetall till nästa nivå. Här samsas vredgat pisk med sväng på ett fullständigt självklart vis. Utan tvekan bandets bästa skiva så här långt.

8. ”Collision” – TELLUSIAN
En oemotståndlig krock mellan det härligt meckiga från avsomnade CROWPATH och ljuvt progressiva tongångar i vad som rimligen borde vara en ohelig allians. TELLUSIAN reder ut detta med bravur, och bjuder in till en lika lättillgänglig audiell upplevelse som en svårsmält musikalisk resa. Oavbrutet fascinerande kan detta vara en av de intressantaste debuterna vi har bjudits på under 2014.

7. ”Grand Morbid Funeral” – BLOODBATH
Med ny sångare i Nick Holmes som har övertagit vandringspokalen på sångarpositionen vräker BLOODBATH ur sig sitt bästa material sedan, ja, någonsin faktiskt. Med stor känsla för hur death metal kan låta bjuder bandet på en lika groteskt rutten som groteskt bra kavalkad av låtar som rätt många band skulle sälja hus, hem, förhållanden, hund, katt och själsligt lugn för att kunna prestera.

6. ”The Satanist” – BEHEMOTH
Hur visste jag att det var ett starkt skivår i år? Jo, när ett band som BEHEMOTH släpper nytt album som, bevisligen, är starkt och det inte hamnar på plats 1. Jag har lyssnat otroligt mycket på ”The Satanist”, en skiva som, förmodligen, kommer gå till historien som det bästa som den polska dödsorkestern har släppt ifrån sig. Den rena tekniska färdigheten som visas upp på skivan är numera endast ett verktyg där den tidigare var ett mål i sig. Och då blir det så oerhört bra – allt, musik, text, låtarnas arrangemang och placering på skivan, och den vokala leveransen – hamras ihop till en konstnärlig enhet så mäktig och storvulen att det har och kommer ta andan ur i stort sett varje lyssnare.

5. ”The Singularity (Phase I: NeoHuman)” – SCAR SYMMETRY
Tidigare har jag betraktat SCAR SYMMETRY som ett sympatiskt band, vars melodiska dödsmetall har varit angenäm att lyssna på utan att egentligen lämna bestående men. Nu kan jag inte med den bästa viljan i världen inta den positionen. ”The Singularity” är ett oerhört mäktigt album där bandet lägger ribban för fortsättningen på denna trilogi på en vanvettigt hög nivå. Här finner ni låtarna som lyfter bandet till nästa nivå. Med löjlig självklarhet svetsar bandet ihop en skiva som i varje enskild detalj övertygar mig om att SCAR SYMMETRY är ett band att verkligen, på allvar, hålla koll på hädanefter.

4. ”Pale Communion” – OPETH
När OPETH släpper nytt – då lyssnar jag. Jag var besviken på ”Heritage” för att låtarna var svaga i jämförelse med tidigare låtmaterial. Nu har bandet rättat till detta och släppt ett album med i stort sett idel starkt låtmaterial. Mikael Åkerfeldt svarar för sin bästa sånginsats genom karriären, och med bibehållen integritet och storartad pondus lyckas OPETH få till en skiva som bara kommer att växa med tiden.

3. ”Engineering The Void” – SOREPTION
Låtarna. Där har ni åtta skäl till att ”Engineering The Void” hamnar så här pass högt upp på listan. Det finns en miljard band som lirar teknisk dödsmetall. Få når upp till SOREPTIONs nivå. Här blir teknikaliteten endast verktyg för att svetsa ihop låtbyggen som har pisk, sväng, brutalitet och rent sublima passager som sätter sig förrädiskt snabbt i hjärnan.

2. ”Echoes And Cinder” – ANCIENT ASCENDANT
Jag siade att denna skiva hade stora möjligheter att hamna på årsbästalistan redan när jag recenserade den i mars. Med självklar pondus väver ANCIENT ASCENDANT en bonad med inslag av OPETH, ENSLAVED, LAMB OF GOD och SKELETONWITCH i väven och kommer ut med någonting helt eget. Det är så skrattretande mycket bandet gör rätt att det är löjligt. Svänget, köttandet, gitarrarbetet, sånginsatsen och en produktion från helvetet har gjort att jag återvänt till ”Echoes And Cinder” med oroväckande frekvens under året.

1. ”Promulgation Of The Fall” – DEAD CONGREGATION

Årets bästa death metalskiva hamnar högst upp på årsbästalistan. Med stor integritet sänker DEAD CONGREGATION ner lyssnaren i ett musikaliskt stålbad där mörkret härskar i stor sett oinskränkt. Det är brutalt och underbart på samma gång, och ändå förbryllande lättillgängligt. En skiva att ta fram gång efter gång och upptäcka att den vuxit ytterligare ett snäpp.


Årets instrument-insats
Henrik Ohlsson på SCAR SYMMETRYs "The Singularity (Phase I: Neohumanity)". Jag är oerhört imponerad av herr Ohlssons spel i allmänhet. Här höjer han anten rejält med stilfullt tekniskt lir på högsta nivå. Arbetet på bastrummorna är en sak, här liras det för låten på ett sätt som gör att musiken höjs ett extra snäpp.

Årets sånginsats
Joel Ekelöf i SOEN. Lyssna på "Tellurian". Det räcker.

Årets mest skruvade
TELLUSIANs "Collision". En ljuvlig krock mellan grind och progressiv rock. Malmöbandet stökar till det på helt rätt sätt som gör att jag börjar tänka på MASTODON i början av karriären.

Årets flopp
"Siren Charms" av IN FLAMES. Måhända att jag är den ende på planeten att tycka så, men herrejösses vilken dålig skiva.

Årets mest oväntade
Att jag chattade på Facebook med Ragnar Widerberg från WITHERSCAPE om bland annat svampplockning.

Årets mest förväntade
Att CANNIBAL CORPSE gjorde en skiva som lät exakt som CANNIBAL CORPSE. Det vill säga bra.

Årets personliga fynd
"Echoes And Cinder" av ANCIENT ASCENDANT. En genialisk skiva från brittisk/svenska ANCIENT ASCENDANT. Med ett muskulöst riffhantverk parat med oehört sväng är detta en skiva som jag lyssnat mycket på under året. Och kommer fortsätta lyssna på.

Årets sömnpiller
"Bloodstone & Diamonds" av MACHINE HEAD. Där andra hör genialitet hör jag, i detta fall, trött upprepning. MACHINE HEAD är ett band vars kvaliteter är många, men på de senaste skivorna har bandet målat in sig ett hörn som jag inte uppskattar. Där andra hör stringens hör jag i detta fall bara autopilot.

Årets omslag/förpackning
BEHEMOTH - "The Satanist"

Årets spelning
MORBID ANGEL på KB den 18 december. Hela "Covenant" och ett band som lirade så tajt att det inte gick att få in ett frimärke någonstans. Publiken var bedövad.

Årets låt
Ora Pro Nobis Lucifer av BEHEMOTH. Majestätet i den låten har gjort att jag har återvänt till den gång på gång under året.

/Martin

Årsbästalistan 2014 - de nominerade: nr. 20, nr. 21, nr 22

Nominerad: "The Killing Gods" - MISERY INDEX

Jag var till mig i trasorna när jag fick tillgång till Baltimoresönernas senaste skiva. Jag brukar bli det när det gäller MISERY INDEX. Denna gången fick jag dock ta fram de stora orden och jag skrev att

”The Killing Gods” är skivan som bör, om det finns någon rättvisa, skicka bandet upp på nästa hierarkiska nivå när det gäller scentid. MISERY INDEX övertygar nämligen så till den milda grad att det bara är att konstatera att väntan var väl investerad tid då ”The Killing Gods” är bandets starkaste material till dags dato. Hatten av!

 Nominerad: "Eyehategod" - EYEHATEGOD

Efter sju sorger och åtta bedrövelser pressade EYEHATEGOD ur sig ett album. Och vilket album sen! Jag gick bananas över skivan efter de första genomlyssningarna - och då ska ni veta att jag inte brukar uppskatta denna typ av musik - och var fullt beredd att placera skivan på plats 1 på min årsbästalista. Jag har sansat mig lite - men skivan är i skrivande stund fortfarande med i racet om placering på listan. Precis - jag har fortfarande inte spikat den om ni nu trodde det, haha!

Nominerad: "Citadel" - NE OBLIVISCARIS

Högt emotsedd skiva för egen del. Föregångsskivan "Portal of I" fick plats 8 på årsbästalistan 2012, även det ett svinartat starkt år. Australiensarnas framfart retar gallfeber på en hel del - det vet jag - och jag blev inte alls förvånad över att ingen av skribenterna på Close-Up hade med varken "Portal of I" eller "Citadel" på sina listor. För oss som uppskattar låtar med extra allt och stora pretentioner är detta bandet att gå till.

NE OBLIVISCARIS visar på ”Citadel” att de är ett band med ohygglig potential och även i fall de inte riktigt når upp till de extrema kvalitetshöjder som ”Portal Of I” gjorde så är ändå ett betyg på den övre delen av skalan väldigt befogat. 



Gott folk - detta var de sista nomineringarna till årsbästalistan 2014 och jag passar på att ytterligare en gång önska er god jul!

/Martin

A Real Live Christmas, vecka 4

Och julefriden sänker sig....

22/12 King Diamond – Köpenhamn 1987 / Kiss – Coventry 1973

Vi inleder dagen med att lyssna lite på det sista giget på King Diamonds ”Abigail”-turné. På inspelningen från anrika Saga i Köpenhamn river han av hela setet och ingen kan ha blivit besviken. Le pièce de résistance för dagen blir dock, självfallet, världens bästa konsertfilm: Kiss på The Coventry i New York 1973. En dryg vecka innan nyårsgiget och den sista regelrätta klubbspelningen de gjorde innan karriären så smått började ta fart. Den finns utgiven i den tredje Kissologyboxen, och även om det i extrema samlarkretsar finns en bättre version är Kissologyversionen väl så god. Men visst - själv håller jag mig till Bill Aucoins originaltape med oprocessad bild och oprocessat ljud. Det är nästan som att stå längst bak i lokalen. Och den som ändå hade fått göra det…

23/12 Cactus – Long Island 1971

I hela min samling har jag inte lyckats hitta någon inspelning som bär exakt detta lillejulaftonsdatum så jag improviserar genom att jag faktiskt har ett decembergig som inte bjuder på exakt dag. Giget är definitivt inspelat i december, och jag låtsas därför att det är inspelat den 23/12 och sitter nöjd med detta. En soundboardinspelning gjord på något som hette Action House på Long Island (läs mer HÄR!) från tiden när Cactus var som allra bäst, kan man önska mer? Nej det kan man sannerligen inte. Det svänger ju!

24/12 Julafton

Julafton kommer lite då och då för oss bootlegsamlare. Det kan vara en nyupptäckt film från någon som precis hittat ett band i en flyttkartong, det kan vara en kassett från en vind, eller varför inte ett spår på en bränd cd som inte varit uppmärkt med innehåll? 2014 har bjudit på flera överraskningar för oss samlare, några har dessutom luftats offentligt. Radioinspelningen med Kiss från Cleveland 1974 är nog en av de mest spännande även om jag hade den sedan tidigare, det är alltid skitroligt att kunna få dela med sig av något och se folk bli glada. Den nystartade youtubekanalen med samtliga Kissupptagningar från 1974-76 är också helt fantastisk, men av allt jag fått tag i under året är det en Alice Cooper-grej som lyser starkast. Den klassiska radiosändingen från Detroit i juli 1971 har funnits ute i många herrans år, och jag tyckte länge att min version lät helt okej. Så fick jag tag i en köpebootleg från ett av världens bästa köpebootlegskivbolag och vips – där stod håren rakt ut på armarna. Betydligt bättre ljud, HELA giget inklusive en låt som jag saknade utan att veta om det och Alice Cooper visar tydligt var skåpet ska stå. ”Love it to death”-turnén i all sin prakt. Det blir min julklapp till mig själv, att på julaftons morgon lyssna på denna i hörlurarna och längta mig tillbaka till den sommarkvällen. Med detta sagt ber jag att få önska alla en God Jul. Vi ses 2015!

/Alex

Fredagslistan 2014, vecka 51: EPs!

Godmorgon!

Jag har funderat lite på det här med EPs under den gångna veckan, och tänkte att det kanske kunde vara ett lämpligt tema för en fredagslista, en fredagslista som blir den sista för i år. Nästa vecka är det ju jul, och jag inbillar mig att ni, precis som jag, har andra saker för er då? Precis.

Vi kör.

Lite av en no-brainer. Jag gillar WITHERSCAPE enormt mycket. Det bandet, bestående av Dan Swanö och Ragnar Widerberg, gör rätt mycket rätt om jag säger så. Detta är en kul EP, som visserligen bjuder på enbart en ny originallåt från bandet. Det räcker rätt långt, för resten av materialet är sjukt kul att lyssna på.

Jag skrev i min recension av skivan att

Resten av skivan består av covers utvalda av bandet eftersom de har en speciell hemmavist i deras hjärtan, plus att originalversionerna inte hade produktioner som bandet tyckte gjorde låtarna rättvisa. Jag har ingen närmre relation till WARRIOR, KISS eller JUDAS PRIEST men jag lyssnade såklart igenom originalversionerna av Defenders Of Creation (Från ”Fighting For The World (1985)), A World Without Heroes (från ”Music From ’The Elder’” (1981)) och Out In The Cold (från ”Turbo” (1986)). Och WITHERSCAPEs versioner är, well, tyngre och i mina öron, bättre.
När band väljer covers är detta alltid en rolig grej i mina ögon. Det är ju inte helt oväsentligt att se vilka, influenser kanske är ett för starkt ord, men vilka inspirationskällor som band har. Att WITHERSCAPE väljer en låt från KISS kanske mest utskällda och kommersiellt underpresterande skiva säger kanske mindre om KISS kvaliteter än om WITHERSCAPEs önskan att ge en låt (skiva?) som de tyckte hade viss potential en mer ”rättvis” behandling. Eller så kanske det bara är jag som drar växlar. Avgör själva – kul lyssnande är det i vilket fall.

 AVANTASIA är ett av få power metalband jag har koll på. Och uppskattar. HELLOWEEN och ALPHA TIGER är två andra. Polare Mats Manhammar (förresten bror till Magnus Manhammar socialdemokratisk riksdagsledarmot som läxar upp Sverigedemokrater) har bra koll på power metal. Han tipsade mig för många år sedan om "Lost In Space" EP:arna. De är två till antalet. Bägge skivorna är kul att lyssna på. Inte i närheten av "The Metal Opera", men ändå.

En skiva från tiden då Angela Gossow hanterade sången i ARCH ENEMY. Jag har alltid gillat denna EP, mycket för att titellåten är en personlig favoritlåt. Resten av skivan består av några livespår som även de är kul att lyssna på, plus ett antal covers - däribland en version av MEGADETHs Symphony Of Destruction.

Gott folk, fredagslistan tar nu paus till 2015. I vanlig ordning går det såklart bra att lämna förslag till teman för listor, antingen via en kommentar här på bloggen, eller ett mejl till metallbibliotekarien@gmail.com.

God jul och gott nytt!

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 51: EPs!

Metallbibliotekariernas julfilm 2014

God förmiddag!

I december börjar det ju bli dags att summera året - det har ni märkt här på bloggen om inte annat - och i sedvanlig traditionell anda ger vi er Metallbibliotekariernas Julfilm för 2014. Vi har laddat kanonerna och hoppas att ni njuter lika mycket av att se filmen som vi njöt av att göra den. Vi tackar för att ni har följt oss under 2014, och hoppas att ni vill göra det även under 2015.

God Jul och gott slut på 2014!

/Martin och Alex

Vi kör!

Årsbästalistan 2014 - de nominerade, nr. 17, nr. 18 och nr. 19

Nominerad: "At War With Reality" - AT THE GATES.

Årets största hype alla kategorier i metalkretsar. Hur skulle skivan låta? Skulle den vara bra, anus eller en axelryckning? Efter en så pass hyllad skiva som "Slaughter Of The Soul" från 1995, en skiva så ihjälkramad av så många förstår jag om AT THE GATES var lite lätt nervösa inför släppet av "At War With Reality". De gav ju inte sken av det utåt, men en liten skärva av oro fanns där nog ändå.

"At War With Reality" är en bra skiva. I min ganska långa recension av skivan skrev jag att

Det jag tänker mycket på när jag lyssnar på ”At War With Reality” är hur självklart AT THE GATES det låter om materialet. På gott och ont naturligtvis. Man vill ju som lyssnare känna igen sig men samtidigt bli överraskad. Och visst känner jag igen mig - överraskningsmomentet blir däremot inte lika stort som jag kanske hade önskat mig. Jag visste redan på förhand att det rent spelmässigt skulle låta bättre än bra - riffen med Anders Björler och Martin Larsson låter prick så snygga som jag trodde att de skulle göra, Jonas Björlers basspel är precis så stabilt som jag förväntade mig, och Adrian Erlandsson trumspel låter precis så tajt och svängande som det ska göra. Det som får mig att haja till lite extra är Tompa Lindbergs sång. Det märks så tydligt att han har lyckats med det han förutsatt sig - att höja sitt textförfattande till nästa nivå - att detta såklart påverkar hans sånginsats. Jag har faktiskt aldrig hört mannen gasta med sån övertygelse som han gör här.

 Nominerad: "IV - One With The Storm" - GHOST BRIGADE.

Finnarnas melodiska och melankoliska dödsmetall har varit följeslagare sedan jag upptäckte bandet runt tiden för släppet av "Isolation Songs". Det är smäktande, riktigt fin och njutbar musik som så ofta när det gäller grannlandet i öst. GHOST BRIGADE har med stringens släppt ifrån sig skivor av hög kvalitet. "IV - One With The Storm" är inget undantag.

Nominerad: "Earthborn Evolution" - BEYOND CREATION

”Earthborn Evolution” tar vid där ”The Aura” slutade, och vi får rikliga bevis för att detta ett band som med stor pondus har tagit nästa steg i sin process. Det finns så många verkligt starka låtar att det är ganska få band inom den progressiva tekniska dödsmetallen som kommer upp i lika stort antal under hela sin karriär. BEYOND CREATION är likt DEFEATED SANITY ett band som har stenkoll på premisserna för sin subgenre, men som verkligen inte är rädda att visa lyssnaren på de faktiska möjligheterna att utvidga dessa. Detta är i sig berömvärt, då publiken till dylik musik inte brukar vara särskilt positiva till förändringar.
 Så skrev jag i min recension av skivan på Werock. Jag har lyssnat en hel del på "Earthborn Evolution" sedan den kom ut - och betyget står sig väldigt väl.



/Martin

Årsbästalistan 2014 - de nominerade, nr. 16

Nominerad: "A Skeletal Domain" - CANNIBAL CORPSE.

Nestorerna i CANNIBAL CORPSE har varit med ett tag. De är det mest säljande death metalbandet genom tiderna. De har inte avvikit från sin utstakade kurs alls. De är på många sett dödsmetallens AC/DC - om man tar bort demens och lejda mördare. Med sin blodindränkta musik har bandet chockat och roat samtiden sedan första skivan "Eaten Back To Life" från 1990.

Nu kanske ni undrar varför ni ska bry er om skiva nummer 13 från ett band som kört samma race rakt av genom hela karriären? Det ska jag tala om för er: CANNIBAL CORPSE har inte låtit så här hungriga på många, många år. Riffmakeriet är mer skruvat än någonsin, låtarna ligger till stora delar på en sjuk nivå. Bandet har till och med lyckats få in sväng i musiken. Ja, ni fattar. Produktionen  är mästerlig. Ni bör kolla in "A Skeletal Domain" även i fall ni aldrig hört bandet, eller kanske inte lyssnat på gruppen på några år. Ni kommer inte ångra er.

/Martin