Martins tekniska tisdagstips, vecka 9: Soreption

tisdag 28 februari 2017

Gott folk!

Idag tipsar jag om SOREPTION från Sundsvall. Detta är ett band som inte bara är ett av de bästa tekniska dödsmetallbanden i Sverige, utan världen. Jag har uppskattat bandets tonkonst ända sedan jag snubblade över skivan "Deterioration Of Minds" som kom 2010. Samma år, eller om det var året efter fick jag äve tillfälle att kolla in bandet live på avsomnade Getaway Rock Festival där bandet bjöd upp till yster ringdans på ett väldigt övertygande sätt.
Det som särskiljer SOREPTION från så väldigt många andra band inom den här foran är att de kan skriva verkligt starka låtar som sätter sig på hjärnan något så förträffligt. Här finns också ett tungt och elakt sväng som SOREPTION bemästrar till fullo.

Det tog 4 år mellan "Deterioration Of Minds" till "Engineering The Void" kom ut. Bandet fortsätter här sin rent magiska resa med låtar som är ännu starkare än på debuten, och dessutom med en produktion som får i alla fall mig att salivera!

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 8: Rymden

torsdag 23 februari 2017

Gott folk!

Har ni hängt med under veckan här på bloggen så kanske ni börjar bli lite matta av alla utflippade rymdrelaterade tips som har flödat ymnigt? Jag får erkänna att jag själv inser att en viss mättnad har infunnit sig. Men innan jag låter den här veckan gå till historien så ska ni få en fredagslista på temat rymden.

Vi kör!

Tobias Sammet huserar i alla fall på pappret till största delen i EDGUY, men det är med sitt projekt AVANTASIA som han har rönt större uppmärksamhet. "Lost In Space" var egentligen två stycken EP som kom 2007. 2008 kom samlingen där Sammet slängde med en liveversion av titellåten, en förlängd version och ett antal covers för att ha något sorts alibi för att ge ut samlingen. Personligen kom jag direkt att tänka på den film från 1998 där en forskarfamilj ger sig av ut i rymden för att, såklart, rädda mänskligheten. Filmaffischen ser ni till höger. Ja, ni fattar. Själv trodde jag att filmen kunde vara nåt att ha, men det är den inte, haha! Det är däremot själva låten från EP:n. Den är likt mycket Sammet har gjort extremt hejig och refrängstark. Det är definitivt inte det bästa som gjorts, men tillräckligt bra för att öppna listan denna vecka.

GALACTIC EMPIRE är ett coverband som gör metalversioner av John Williams fantastiska musik från Star Wars-filmerna. Detta är ett band som fick sin start genom en crowdfundingkampanj som lyckades samla in 61.000 dollar under en ganska kort tid. Och jag kan förstå varför. Detta är i det närmaste helt oemotståndligt. Kolla bara in hur bandet ser ut. Exakt. Är detta bara en gimmick? Nja, snarare ett projekt som ömsint och med glimten i ögat tar sig an något av det mest ikoniska i filmmusikväg som gjorts. Och de gör det bra.

Jag har aldrig riktigt kollat in Arjen Lucassens många projekt, men har liksom alltid haft ett medvetande att han gör musik som väldigt många uppskattar. AYREON är ett av dessa projekt där Lucassen är chef och bjuder in en myriad av gästartister. 2008 gav bandet ut två skivor, "The Universal Migrator" del ett och två. Det är rejäla mängder musik som väntar er om ni väljer att kolla in plattorna. Om GALACTIC EMPIRE görs med glimten i ögat så är AYREONs musik på gravt allvar. Detta är musik med ambitioner. Jag har valt My House On Mars och den är en rejält dyster och stämningsfull låt som kanske kommer att avskräcka en del av er då den hämtar inspiration mer från mörk synth än metal. Jag gillar den skarp då den tar i och är ett bevis på att AYREON vågar vara allvarliga.

Ja, jag tar med en låt från IRON MAIDENs "The Final Frontier" som kom 2010. Detta är ju inte MAIDENs bästa skiva på långa vägar, men den har ändå en hel del riktigt bra låtar. Jag har valt Starblind och mer är väl inte att säga om det, haha!








"Logal Ki En" av RINGS OF SATURN kommer sannolikt aldrig att få pris som det mest smakfulla av omslag, men nog gör det jobbet att fånga uppmärksamheten. RINGS OF SATURN lirar teknisk deathcore med tung tonvikt på vetenskap, utomjordiska invasioner, rymden och jordens förstörelse. Det vore i det närmaste tjänstefel att inte ha med en låt från någon av deras skivor i veckans fredagslists, haha! Bandet bildades när medlemmarna fortfarande gick i high-school, och fick skivkontrakt när de sista av bandets medlemmar gick ut från den utbildningsinstansen 2011. Det här är ett band som imponerar med att verkligen kunna lira på sina instrument, men de är inte rädda att totalt strunta i sin subgenres konventioner.

/Martin


Rymdveckan 2017: Aniara

Gott folk!

2015 startades en kickstarterkampanj som jag deltog i för att finansiera utgivningen av en ny musikalisk version av Harry Martinsons klassiska diktepos "Aniara". Bakom NECROSAVANT dolde sig en person vid namn Jonas Martinsson. I slutändan bidrog 63 personer till att utgivningen verkligen kom till stånd.

För mig som bibliotekarie och metalhead är "Aniara MMXIV" ett i det närmaste perfekt äktenskap. Här har vi ett verkligt klassiskt och nydanande diktepos som "Aniara" som tonsätts till svärtad dödsmetall. Himmelskt!

Historien bakom själva dikten är att rymdskeppet Aniara har lämnat jorden, en jord som har fördärvats under lång tid, men hamnat ur kurs och är nu ofrånkomligen på väg rakt in i solen. Det är ett dystert och varnande verk om människans rovdrift och - ofrånkomliga? - död.

Jag har alltid uppskattat sådana här crowdfunding-grejer, men som alltid finns det ett osäkerhetsmoment. Blir det bra eller inte? I fallet NECROSAVANT och "Aniara MMXIV" är domen: väldigt bra!

/Martin



Rymdveckan 2017: ATOMA - "Skylight"

onsdag 22 februari 2017

Gott folk!

Jag fortsätter mitt tipsande på temat rymden. Idag skulle jag vilja rikta er uppmärksamhet till ett för mig totalt okänt band fram tills i måndags - ATOMA som lirar post-metal med den äran. ATOMA bildades 2011 i spillrorna av SLUMBER. Jag vet att många tycker att det börjar gå troll i genrebenämningar och jag kan väl hålla med om att post-metal kanske är den mest svårkategoriserade. I  mycket handlar detta om extremt känslosam musik med stora gester. Och detta är ATOMA väldigt, väldigt bra på.


Bandets hittills enda skiva "Skylight" som kom 2012 på Napalm Records är en mästerlig uppvisning i stämning och elegans. Jag är faktiskt ganska så till mig!

ATOMA är satt i viloläge sedan 2013, och då skrev bandet så här på sin Facebook-sida:

Atomic friends,
We have been forced to put AtomA on ice for a while.
As nationalism, racism and neoliberalism is on the rise in Europe we fear the well being of our families these coming decades, since we are immigrants in Sweden. Therefore we've been forced to put aside music to focus fully on studies and high education in order to be able to take care of our own when and if the shit goes down in these western countries.
It pains us that we've had to take a break in the middle of writing the next album, but right now we must work and study hard to protect our families and loved ones from a very uncertain future.
We don't know when we'll be back, but you'll find out here on our facebook page.
We thank you deeply for the support you've been showing AtomA so far and we hope to be back soon to continue developing the vision we had, to create challenging albums that is no slave to any genre, but free to explore and roam through the universe of sound without imaginary prisons.
See you soon.


/Martin



Martins tekniska tisdagstips, vecka 8: Wormed

tisdag 21 februari 2017

Gott folk!

Jag har riktigt längtat efter att få skriva om det här bandet som jag tipsar om idag. Dessutom har det artat sig så att vi på biblioteket i Helsingborg kör rymdtema den här veckan under sportlovet, vilket är ett stort tema i spanska WORMEDs texter.

Jag stötte på det här bandet vid tiden för bandets andra skiva "Exodromos" och föll så fruktansvärt hårt för denna synnerligen brutala och oerhört skickliga orkester.

Förra året släppte bandet "Krighsu" en i det närmaste perfekt skiva inom den brutala och tekniska dödsmetallen. Låtskriveriet har bandet alltid varit väldigt bra på, och på "Krighsu" har bandet fått sitt nya skivbolag Season Of Mist att öppna pengapåsen och slanta upp kulor för en riktigt bra produktion. Bandet belönar något så oerhört på den här skivan. Här finns såklart hårdheten i drivor, men också ett brutalt sväng som trummisen Guillermo Calero bemästrar till fulländning.

Bedöm själva - för egen del så tycker jag "Krighsu" är en skiva som verkligen förtjänar att kollas in!

/Martin

Måndagsmanifestation: Vektor

måndag 20 februari 2017

God förmiddag!

Det är sportlov, och hos oss här på biblioteken i Helsingborg har vi denna vecka Star Wars/Rymdtema så det bara står härliga till. Jag tänkte att vi inte skulle vara sämre här på bloggen, så den här veckan så kommer jag tipsa varje dag om ett band som antingen har rymd och/eller Star Warstema. Fredagslistan kommer också ha dessa teman.

Först ut skulle jag vilja be er att kolla in ett band som några av er förmodligen har koll på - VEKTOR. Det här kanadensiska gänget har på ett väldigt förtjänstfullt vis förnyat thrashen med ett gäng skivor som sannerligen har fått metalvärlden att kolla in och hylla bandet. Som teman har bandet alltid sysselsatt sig med annat än det inom thrashen väldigt vanligt förekommande jag är asförbannad på samhället. Istället har det skrivits om just science fiction med väldig fokus på rymden och rymdfärder. Helt fascinerande och, såklart, extremt passande.

Förra året släppte bandet "Terminal Redux" som är ett väldigt albumbygge med en speltid på över en timme. Detta är magisk bra musik som visserligen stundtals tar lite möda att komma in i, men som belönar nåt så oerhört.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 7: Favorit i repris

torsdag 16 februari 2017

Gott folk!

Det har varit en speciell sorts vecka. Innan mina barn föddes så förundrades, förfärades och fnös jag åt begreppet vabruari, alltså den kombination av vab (vård av barn) och februari, som drabbade mina kollegor med barn. Låt mig säga så här - jag är nåt så in i helvete mer ödmjuk numera. Den här veckan har fått mig att längta djupt efter, ja egentligen vad som helst annat än att lulla runt hemma och byta explosiva bajsblöjor och försöka hålla mina barn på någorlunda jämn köl.

Ovanpå detta så drabbades Susanne av en förkylning så kraftig att hon tog fram det tunga substantivet för detta - mancold. Så ni kanske ursäktar oss att vi denna vecka kör en favorit i repris?

Jag kollade igenom några av de listor vi körde 2013, och hittade en som jag tycker är extremt passande: Feelgoodmetal. Den här listan körde vi den 8:e november 2013 och den kan vara en av de trevligaste, mest lättillgängliga och tjo- och tjimartade fredagslistor vi kört. Någonsin.

Så här skrev vi då:

Godmorgon!


Idag ska vi prata om ett känsligt ämne, nämligen detta med feelgoodmetal. Det finns ju en hel del saker som förknippas med metal i alla fall utanför scenen. Att må bra är inte en av de vanligaste förekommande konnotationerna om jag säger som så. Vanligare är då följande: hat, vrede, mord, satanism, samhällskritik, religionskritik för att nämna några. För oss som är en del av scenen är det ju ingen hemlighet att metalheads tycker om att ha kul, umgås och stampa takten till två-takt: klassiskt stambeteende. Detta sagt så finns det ju metal som är mer sprittande och positiv av naturen än säg VAPENLICENS, GORGOROTH eller varför inte THE POODLES? Sätt på bilbältet för nu ska vi ha det skoj!
Jag tänkte att jag ville öppna med en riktigt positiv låt. Då är det fullt lämpligt att öppna med UNISONIC vars sångare heter Michael Kiske. Jo, han som var med i HELLOWEEN när det bandet var bra, haha! UNISONIC lirar hejig och refrängstark melodisk power metal (den per definition mest tjo och tjimmiga subgenren inom metal). Och de gör det bra. Lyssna bara på Souls Alive och försök att inte stampa takten. Jag har svårt att inte göra det kan jag säga. Observera gärna det tajta och schlagerartade slutet på låten.
BATTLE BEAST kommer från Finland. Jo, melankolins förlovade hemland. Därför kan det verka konstigt att just detta band finns på listan. Men med en sådan klappa händerna i takt refräng som i Out On The Streets från plattan "Battle Beast" så är det omöjligt att inte ta med bandet. Att bandet dessutom har en röststark sångerska i Noora Louhimo som river loss rejält gör ju inte saken sämre. Party!
Nu ska ni få ett erkännande: Superstitious är en av mina absoluta favoritlåtar med EUROPE. Jag blir alltiduppiggad av den låten. Går den fort? Nä. Två-takt? Glöm det. Growl? Driv inte med mig. Vad den däremot har är en refräng med en av de både ostigaste och mest geniala synthfanfarerna som bandet gjorde. Ja, den är bättre än den i den stora hiten. Sen har låten ett av de finaste gitarrsolona jag vet. Jag älskar det faktumet att Kee Marcello tar det lite lugnt i början för att sedan vräka på i slutet.
Närhelst jag träffar Adam och Henke (gitarristerna i forna storslagna thrash metalbandet BLACKSHIFT) och dricker öl så kan man ge sig fan på att det nån gång under kvällen kommer ljuda en speciell låt ur högtalarna. Den låten är Thunder Rising. Adam brukar alltid bli helt till sig och sjunga med med stor emfas. Stort nöje. Och låten är helt genialisk som partylåt. Gary Moore gjorde ju sig aldrig känd som en muntergök, men här kommer han rätt nära.
Och ja, jag vet att trummisen matar på med sextondelar på hi-haten som om hans liv berodde på det. Ni får helt enkelt köpa det, eller inte haha! Slutet är tajt och genialiskt.

Att Y&T är med på listan tänker jag "skylla" på bloggkollega Jarno på A Fair Judgement som skrev ett långt och ruggigt intresseväckande inlägg om bandet för ett tag sedan. Så jag var ju tvungen att dra igång skivan "Mean Streak". Och satan alltså! Detta är ju helt fantastisk musik. Jag blir, likt Jarno, partysugen och vill dricka öl när jag lyssnar på skivan. Låten Mean Streak har ett fläskigt gung, toksnygg sång och helt underbart gitarrspel. Kapitulation helt enkelt.
Få band förkroppsligar partymetal på ett lika överjävligt överdrivet sätt som THE DARKNESS. Jag äger faktiskt bandets första skiva "Permission To Land" i fysiskt format. Rätt mycket är skruvat i bandets musik. Kompet är det inte, men detta bands musik har aldrig och kommer aldrig att handla om att ha intressant kompspel. Den kommer alltid handla om att Justin Hawkins ska spela gitarr utav helvete och sjunga i falsett. Growing On Me var från första lyssningen en favorit.
ALPHA TIGER är ett för ovanlighetens skull relevant och intressant power metalband. Jag gillade verkligen bandets skiva "Beneath The Surface" som släpptes i år. Detta är partymetal när den är som bäst. Riffglädje, tempo och en ruggigt fin sånginsats från Stephan Dietrich gör låten till en ren njutning.



Ni måste ha sett det komma. En feelgoodmetalfredagslista utan MUNICIPAL WASTE hade varit ofullständig eller hur? Precis. Detta gäng är sjukligt underhållande på scen. Där har bandet sin naturliga plats. Skivorna kan slira lite hit och dit i kvalitet om jag säger som så. Men det gör inte alldeles utmärkta partydängan Headbanger Face Rip från ack så lämpligt döpta "The Art Of Partying".

Listan avslutas med klassiska VAN HALEN. Detta är fullt i sin ordning då bandets musik i stort sett under hela karriären har handlat om att ha kul. Panama från "1984" är, well, inte en direkt negativ låt om jag säger som så då den handlar om att pippa. I en bil. Ack ja, varför krångla till det tänkte nog bandet. Jag sekunderar gärna detta och önskar er med denna skönt hejiga pojkdrömslåt från David Lee Roth med manskap en synnerligen trevlig helg. Nästa vecka kan ni förvänta er fler nomineringar till årsbästalistan 2013 samt en ny fredagslista med ett helt annat tema, haha!

/Martin