Tänk vilken skillnad det är på spelningar och spelningar! Dark Tranquillity smäckte järnet på KB i lördags inför en närmast dyrkande publik.
Läsare av denna blogg vet att jag gillar KB som lokal - desto trevligare blir den när den fylls av en massa metalheads helt inställda på att banga järnet till Blofly, Sonic Syndicate och kvällens headlinare Dark Tranquillity. Blofly måste ha spelat världens kortaste set, för när jag snubblar in på KulturBolaget vid 21.20 är redan Sonic Syndicate igång. 
Jag behöver inte lyssna särskilt länge för att konstatera att ljudet är väsentligt bättre än när jag såg gruppen på Malmöfestivalen i augusti, men å andra sidan sedan när får man uppleva bra ljud på den festivalen? Bandet öser på som fan, och lyckas bra med att värma upp publiken - det moshas till och med i blygsam skala längs framme vid scenen.
Jag behöver inte lyssna särskilt länge för att konstatera att ljudet är väsentligt bättre än när jag såg gruppen på Malmöfestivalen i augusti, men å andra sidan sedan när får man uppleva bra ljud på den festivalen? Bandet öser på som fan, och lyckas bra med att värma upp publiken - det moshas till och med i blygsam skala längs framme vid scenen. Ända sedan jag såg DT på Sweden Rock i somras har jag velat se bandet igen, mycket för att ett dödsmetallband (även om det är melodiskt) inte funkar speciellt bra i dagsljus. Om bandet funkar bättre på en rökinpyrd scen? Det kan man konstatera redan till första låten - "Terminus (where death is most alive)" för ett sådant spelglatt gäng som står på scen får man leta efter! DT är sprängfyllt av självförtroende och det märks. Bandet matar på med "The lesser faith", "Misery's crown", "Lost to apathy", "The new build", "Inside the particle storm", "Blind at heart" plus en mängd andra som jag inte kommer ihåg namnet på!
I absolut centrum står Stanne, denne demoniske publikdominator vars röst är så vansinnigt bra! Hans publikkontakt borde vara förebild för alla frontmän - han till och med stagedivar!Resten av bandet gör sitt till, och verkar stortrivas, men det är ändå sångarens makalösa glädje som sitter kvar i skallen, även några dagar efter konserten.
6 kommentarer:
Tusan! Jag skulle ha stängt biblioteket och dragit i torsdags när de spelade i Stockholm! De spelade mycket från Fiction förstår jag? Nåja, mest gläder de mig att de var just så bra som förväntat :)
Håller med! Han är en fantastisk frontman och en trevlig kille. Han stagedivade lite i Västerås oxå när dom var här i fredags. Är inte det förbjudet i Sverige? Tycker jag har hört det någonstans.
Hörde annars att spelningen var rätt lam i Malmö. Kika in på www.werock.se och följ Sonic Syndicate turnéblogg. Sångaren nämnde att det var lite klent med folk på spelningen. Håll även utkik för min live recension som kommer till helgen och min intervju med Stanne (lite skamsen promotion, sorry =))
Tomczek: Jag tyckte inte att spelningen vare sig av Sonic och DT var lama! Men så är jag ju snart 31 *skratt* och gillar inte att mosha sådär värst. Dåligt med folk...tror inte att det var utsålt men det var inte tomt om jag säger så...
Kim: Det var väldigt mycket från Fiction, men inte mig emot - den skivan är ju förbannat bra!
"Vet du varför jag älskar den här låten?" sa jag till Yngsta senast vi lyssnade på Fiction. "Jo, det är den svagaste låten på hela albumet - och den är så helt otroligt bra!" (Det var spår 4 om någon undrar)
:)
Man är aldrig för gammal för hårdrock. Däremot är inte jag heller speciellt förtjust av att mosha. Jag står hellre lite längre bak och försöker insupa varje känslointryck som når mina receptorer
Hej där,
Fredrik på Werock här, hittar ingen mail på din blogg så jag provar att skriva en kommentar här, hoppas du läser den :-)
Kan du kontakta mig på fredrik@werock.se , skulle vilja fråga dig några saker.
Skicka en kommentar