Black Sabbath 11-11-11

Idag får vi reda på vad som händer i BLACK SABBATH-världen. 11-11-11 står det på en bild på deras facebooksida, och det lär ju vara så enkelt att en återförening kommer att ske igen. I min lilla värld av blommor önskar jag av hela mitt hjärta att det är en återförening med Tony Martin, men det lär det såklart inte vara. Jag listar några förhoppningar såtillvida det är OZZY som ska tillbaka i fållan:

1. Måtte Vinny Appice få spela trummor. Inget ont om Bill Wards bidrag till hårdrockshistorien men han spelar idag snäppet sämre trummor än disktrasan i mitt kök emedan Vinny fortfarande besitter en djävulsk tyngd i sitt spel.

2. Måtte låtlistan bli roligare än Paranoid/Iron man/Black sabbath/N.I.B. Tony och Geezer gillar att spela ovanliga låtar, det märktes inte minst vid de tidigare återföreningarna (Lord of this world i Oslo 1998!). Ozzy är betydligt mer tveksam till dylika utsvävningar numera, möjligen för att han varken har hågkomst eller register kvar att sjunga mästerverk som Megalomania / Killing yourself to live / Tomorrow´s dream / Behind the wall of sleep / Hand of doom.

3. Måtte de göra en "riktig" 70-talsgrej denna gången, i.e. jamma loss som SATAN i långa passager utan sång. Tänk en Sabbra Cadabra på Sweden Rock, 23 minuter lång och med MASSOR av gitarrsolo och whatnot. Där Ozzy idag är en skugga av sin skugga av sin skugga besitter Tony och Geezer fortfarande ett driv, en artistisk vision, en kreativ önskan. Jag hoppas de får utlopp för det.

Det lär bli återförening. Det lär bli Sweden Rock Festival. Kommer jag att vara där? Oklart. Jag har idag högre krav på en konsert än att det räcker att bandmedlemmarna existerar och ställer sig på en scen. Nästan alltid i alla fall (läs: KISS). Jag hoppas jag blir överkörd.

/Alex