Alltså, vad i hela helvetet är det med det här gänget?! Jag imponerades som katten av "Turning Seasons Within" när den kom 2008. 3 år senare är det dags att imponeras ännu en gång av "A Rose For The Apocalypse". Det låter så förbannat snyggt om DRACONIAN att jag inte kan annat göra än att gilla det som strömmar ur högtalarna.
Låtarna ligger, som vanligt, på en jämn och hög nivå. Leveransen är oklanderlig. Framför allt så lyckas DRACONIAN bibehålla intresset genom hela plattan genom att veta exakt vad som är deras styrkor och spela med en glöd som imponerar.
/Martin
3 kommentarer:
Hmm, gillade bandet då debuten "Where Lovers Mourn" kom men sedan tappade jag intresset. Efterföljaren var inte lika stark.
Intressant! Jag har faktiskt inte lyssnat alls på bandets backcatalogue utan hoppade på vagnen med "Turning Seasons Within". Kanske är dags att ta sig an de övriga plattorna också...
Lyssna på första plattan. Där har vi själva essensen av gråtande gitarrer. Jag gillade den så mycket att jag blev besviken på efterföljarna eftersom de aldrig klarade av att leverera samma deppiga känsla. Debuten är i mitt tycke deras starkaste och mörkaste ögonblick, vilket de två efterföljande plattorna aldrig levde upp till. Dock ska det erkännas att jag inte hört denna.
Skicka en kommentar