I helgen var det äntligen dags igen, efter tre år återvände MARILLION till våra breddgrader. I Köpenhamn i fredags och i Göteborg i lördags stod det återigen klart att de faktiskt är världens bästa band. Steve Hogarth hade en envis förkylning som han burit med sig ända sedan USA-svängen i juni, men detta hindrade inte honom från att köra på alla cylindrarna i Köpenhamn och de flesta cylindrarna i Göteborg. Jag har dock hört att hans röst var i princip borta i Stockholm och att publiken fick sjunga, all heder åt bandet som åtminstone inte ställde in nu när det dröjt så många år mellan besöken.
Köpenhamnsspelningen var magisk, låtlistan var en aning bättre där och bandet så taggade att det var underbart att se. Jag och Henke blev inbjudna att se soundcheck och fick då avnjuta den nya låten Power (som även spelades på konserten) samt lite pilleri pillera från andra låtar. Marillion är ett så in i benmärgen trevligt band att ingen frynte på näsan när jag och Henke försiktigt smög in på Amager Bio på eftermiddagen, istället hälsades vi med leenden och varma handslag. Väldigt trevligt och välkomnande.
Göteborgsgiget blev lite annorlunda, låtlistan gav oss fyra utbytta låtar gentemot Köpenhamn vilket bland annat gjorde att vi fick eposet Ocean Cloud. SOM EXTRANUMMER! Det var en väldigt vågad grej, att som avslutning spela en obskyr låt som bara är med på specialversionen av "Marbles" och som dessutom är tjugo minuter lång. Jag njöt. Något jag förundrades över så till den milda grad var dock de tre personerna som stod utanför innan konserten och jagade autografer - en av dem tog autografer på POST IT-LAPPAR. Jag skämdes å hans vägnar och förflyttade mig raskt till en annan del av Trädgår´n eftersom jag näppeligen vill bli sammanblandad med sådana personer. Om man nu prompt ska jaga autografer kan man väl iallafall investera i en skiva, begagnad eller vad som helst. Skumt.
Nya skivan släpps om en månad, mitt ex är förbokat och klart. Att jag ska se dem igen snart är helt självklart, frågan är bara om det blir i november i Eindhoven eller Nürnberg, eller om det blir i Port Zeelande i mars. Vad säger du Henke?
/Alex (som i den andra kanalen idag sänder en ny resa till ingenstans)
1 kommentarer:
Jag såg faktiskt gigget i Stockholm, visst var rösten ansträngd av förkylningen, så där mörkrostad, blev som en liten krydda istället, men inget jag hängde upp mig på direkt, han gjorde sitt jobb och gjorde det riktigt bra. Bandet körde på utafasiken så allt slutade med ett riktigt bra gig.
Skicka en kommentar