Gott folk!
Denna vecka är temat för fredagslistan lika självklart som sorgligt. 2016 har ju artat sig till ett mörkt år när det gäller musiker och deras frånfälle. Med all respekt till de som har uttryckt sorg över exempelvis Lemmys och Bowies död - Nick Menzas frånfälle känns lite extra jobbigt.
Nick Menza kom med i MEGADETH 1989, var med till 1998 och var sålunda med under den period som av många anses som bandets bästa. Skivmässigt hann bandet med att spela in 4 skivor - "Rust In Peace", "Countdown to Exctinction", "Youthanasia" och "Cryptic Writings" - skivor som både har hyllats av kritiker och sålt väldigt bra.
Personligen är det de två första som ligger mig närmast hjärtat, även om de två senare har sina förtjänster de också.
Innan Nick Menza kom med i bandet så hade MEGADETH redan fångat min och många andras uppmärksamhet. Men jag tror att väldigt många tycker att med Menzas inträde i bandet så hände det något alldeles extra - och detta extra stavas såklart dels hans lir, men också den rent sagolika rigg som han använde.
Personligen är det de två första som ligger mig närmast hjärtat, även om de två senare har sina förtjänster de också.
Innan Nick Menza kom med i bandet så hade MEGADETH redan fångat min och många andras uppmärksamhet. Men jag tror att väldigt många tycker att med Menzas inträde i bandet så hände det något alldeles extra - och detta extra stavas såklart dels hans lir, men också den rent sagolika rigg som han använde.
 | |||
| Måste ha krävt mycket övning för att få koll på pendlingen av cymbalerna. |
Att kitet, såklart, fick det att vattnas i munnen var en sak - när jag såg det i videon till Holy Wars...the Punishment Due så höll jag på att smälla av - men det var också något djupt tilltalande i hur Menza attackerade trummorna. En vecka efter det att jag sett videon hade jag "Rust In Peace" hemma. På vinyl.
Vad jag minns så lämnade skivan inte spelaren på bra länge - den framstår fortfarande som den bästa MEGADETH har gjort - och det finns drösvis med ren mumma på skivan som verkligen gör den värd att återvända till.
Idag bjuder jag, förutom de sedvanliga 5 låtarna i listan, på en video inspelad på klassiska Hammersmith 1992 som visar på MEGADETH när de var som bäst.
Vila i frid Nick Menza - och tack.
/Martin
Vad jag minns så lämnade skivan inte spelaren på bra länge - den framstår fortfarande som den bästa MEGADETH har gjort - och det finns drösvis med ren mumma på skivan som verkligen gör den värd att återvända till.
Idag bjuder jag, förutom de sedvanliga 5 låtarna i listan, på en video inspelad på klassiska Hammersmith 1992 som visar på MEGADETH när de var som bäst.
Vila i frid Nick Menza - och tack.
/Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar