Fredagslistedags igen!
Något annorlunda upplägg denna gång – i måndags fick jag en stark längtan att lyssna på BORKNAGARs magiskt episka låt Colossus från ”Quintessence”. Då, i ett stadium av trötthet fick jag snilleblixten att bygga denna veckas fredagslista på låtar som innehöll just ordet ”Colossus”. Det borde ju rimligtvis finnas en del sådana tänkte jag. Och det gör det – 47 stycken enligt förträffliga Metal Archives. Det är ju bara det att rätt många är så fruktansvärt jävla dåliga att jag skruvade på mig när jag lyssnade. Och då får man ju ändra upplägget till en blandning mellan kolosserna och ett myspace-race. Jag hade nämligen 5 låtar som innehöll ordet ”Colossus”. Nästa steg blev att välja utifrån dessa band en låt av ett band som stod som related artist. Och det blev rätt så bra faktiskt. Upplägget klart? Gött – kör vi!
Vi inleder klassiskt episkt och progressivt med IN MOURNING. Bandets ”The Weight Of Oceans” är en mäktig skiva som bland annat innehåller en fantastiskt bra låt som heter, rätt gissat, Colossus. Låten har rätt mycket som talar för sig, men bäst är ändå den rent magiskt starka refrängen. Den är ren kärlek. Valet av relaterad artist blev inte svår kan jag säga då OMNIUM GATHERUM återfanns bland dessa. Melankolisk melodisk progressiv death metal från Finland. Man kan såklart gå fel något så fruktansvärt här – men det gäller inte bandets ”New World Shadows” och låten Everfields. Bara inledningen är så majestätisk att det känns som att flyga.
Vi hoppar vidare till THE HAUNTED och en låt som tydligen gjorde Dolving grymt förbannad när han blev konfronterad med den musikaliska delen – Moronic Colossus. Tagen från skivan ”Versus” på vilken Jensen återinträdde i aktiv tjänst som låtskrivare efter uppehållet på ”The Dead Eye”. Det märks, men räcker inte hela vägen. Moronic Colossus är dock en härligt tät och vredgad dänga som jag tycker håller hög klass. Relaterad artist till THE HAUNTED? Rätt många bekanta ansikten – AT THE GATES, DARK TRANQUILLITY, SOILWORK, LAMB OF GOD och…SEPULTURA. Jag får räknas till skaran av fans som är svårt förtjust i plattorna ”Beneath The Remains”, ”Arise” och ”Chaos A.D.” De skivorna håller en standard som de efterkommande inte gör. Dessutom tror jag att ganska många är av åsikten att SEPULTURAs springande punkter utgörs av bröderna Cavalera. Nog tjafsat om detta - Altered State från ”Arise” bör övertyga er om vilka superkrafter bandet besatt under början av 1990-talet. MESHUGGAH meckar till det i vanlig ordning i I Am Colossus- en låt som gjord för att Jens Kidman ska kunna se prick lika skogstokig ut som vi har vant oss vid att se honom. Brottartungt är bara förnamnet – låten vältar sig fram som en uppretad jättebälta på steroider. Relaterad artist - BROKEN HOPE. Ett band som har återuppstått från graven. Senaste skivan ”Grotesque Blessings” kom 1999. Bandets återkomst var, förstod jag, efterlängtad då jag såg bandet som en del av The Carnival Of Death-paketet i New York i september. Då imponerades jag inte speciellt, men på skiva är det inte helt tokigt även om jag vet att många av er kommer störa sig som satan på produktionen som faktiskt är lite hattifnattig. Låten heter War-Maggot och handlar om illegala operationer som beskrivs nedan:
In a government bio lab, a gruesome experiment
A new warefare tool, a larvae implement
Nuclear grown Super Larvae created to kill
Toxic maggots implanted against one's will
Project almost finished, nearly completed
For research a human host is needed
Strapped in the lab and force fed a parasite
Tjong i medaljongen på det!
Sen kommer den – BORKNAGARs fantastiska låt. Lyssnade på den igen igår – eufori varenda gång. Taktsartsbytet 2:04 in i låten är så makalöst fint att jag ryser varje gång jag hör det. Låt vara att bandet använder sig av keyboard liiite för liberalt, men det står sig slätt mot den majestätiska sången signerad ICS Vortex. Den mannens röst alltså. Vi fortsätter med norsk musik och ENSLAVED. Senaste skivan ”RIITIIR” är en makalös resa som tydligt demonstrerar ett band som utvecklas för varje släpp. Låten Roots Of The Mountain innehåller så mycket intryck att det blir svårt att sortera dem – rensången är dock något jag vill nämna. Den är episkt bra. DAGOBA – tänker ni som jag att bandet tog det säkra före det osäkra och plockade bort ett ”h” i slutet för att inte bli stämda av George Lucas? För visst tänker man på Yodas hemplanet Dagobah när man ser bandnamnet? Eller inte, men skit i det som Kjell Bergmark skulle ha sagt. Låten, Face The Colossus, har trots sina uppenbara coreinfluenser mycket som talar för sig – den episkt tjocka produktionen inte minst. Vi avslutar synnerligen arty med ETHS och deras franska version av Hercolubus från skivan ”III”. Och den är väldigt, väldigt franskt pretto. Men bra.
/Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar