En helt vanlig fredagslista.

Nu så, fredagslistedags! Med anledning av att både jag och Martin har haft en del att stå i på sistone så kör vi en otematisk (men icke desto mindre fantastisk för det) fredagslista dagen till ära. Ja det är inte så mycket att orda om, vi kör igång direkt med de tio första bidragen signerade undertecknad.

Kristen metal (!) som genre har jag aldrig haft mycket till övers för men låten Crucifix av DEMON HUNTER är såpass bra att till och med jag får kapitulera. Den sätter sig dessutom fast som en envis bit gaffatejp i innerörat med sin hockeyrefrängssvängighet och får därmed inleda listan, denna överraskningarnas fredag. DEADBORN fortsätter med den äran. De spelar teknisk döds som om det var nobodys buisness samt härstammar från Baden-Baden. Gott så.

ABORTED följer upp med en portion belgisk midtempo-döds och lite mordprat. Jag har ibland svårt för den här typen av elaka samplingar där någon random maniac berättar om död av det onda och bråda slaget som han eller hon har (eller för den delen inte har) medverkat till, men här funkar det. Dags sedan för dagens blastbeats-frenesi: HORNED ALMIGHTY visar var det danska black-skåpet ska stå i Blessing the World in Pestilence. Själv blir jag ju till mig bara av titeln. (Här intill ser vi gänget i full färd med att plocka osynliga äpplen.)

Sedan lite tyngd i form av SECTU innan stonerpartiet signerat HIGH ON FIRE och ORANGE GOBLIN tar vid. De båda sistnämnda har blivit någon form av husgudar för min del de senaste veckorna, det ska villigt erkännas. Ingen vet riktigt varför eller varifrån det kom, kanske är det sommarens fel, kanske är det dags för mig att odla helskägg och bosätta mig i ett garage i Kalifornien, eller så är det bara riktigt trivsam musik det handlar om. Vi går vidare med en gammal goding från förr: NEUROSIS och Under the Surface från skivan "Times of Grace".

Så en helt ny bekantskap, NE OBLIVISCARIS (som för övrigt är Latin och betyder Lest we forget). Skivan "Portal of I" är en uppvisning i pampig progressiv metal som liksom nästlar sig in i sinnet och bygger ett litet bo där. Egentligen behöver man lyssna på hela skivan i ett svep, men det får ni göra på eget bevåg - här är i alla fall ett litet smakprov. Guldstjärna i himlen för ett mycket tjusigt skivomslag också. Avslutar de första tio gör IHSAHN och den symfoniskt svulstiga Misanthrope.

Martins del sparkas igång av MISERATION, inget att klaga på där. Det manglas på och growlas i ansenliga hastigheter helt enkelt. Trevligt. BARREN EARTH drar ned tempot med The Dead Exiles tjusiga melodislingor innan IN FLAMES tar vid. Det är göteborgsgängets Bullet Ride från "Clayman"-skivan som står på tapeten och i min bok betyder detta habil melodisk döds som inte gör något jättebestående intryck. Det är inte på något sätt dåligt, det mest bara är. KREATOR sedan, ett band jag inte har någon särskild relation till alls fastän de är thrashens tyska gudfäder. Det har helt enkelt inte blivit av. Your Heaven, My Hell tycker jag är okej, den vinner på några genomlyssningar.

Efter detta kommer en gammal klassiker av bandet man verkligen hade velat se live - DEATH. (Och det där var faktiskt en ofrivillig ordvits, tro det eller ej.) Martin har valt att damma av "Individual Thought Patterns"-plattan och till detta kan jag bara jubla och gratulera. WOE OF TYRANTS härnäst och segertåget fortsätter. Nästa band till rakning med det gedigna namnet IGNOMINIOUS INCARCERATION fick jag leta upp på Metal Archives för vidare utbildning om och kring. Visar sig att herrarna ifråga kommer från Storbritannien, har släppt en fullängdare och en ep samt bytt namn till THE SOULLESS. Jag vet inte vad jag tycker om namnbytet men musiken är väl godkänd i kategorin mangeldöds med melodiska partier.

SON OF AURELIUS bjuder sedan på en uppvisning i den mer tekniska dödsskalan innan FLESHGOD APOCALYPSE kastar loss. Dessa glada gossar har en förmåga att köra en musikalisk all in på allt hela tiden vilket ofta funkar men lätt blir överväldigande och i längden känns som lite för mycket av det goda. Som om ANAAL NATHRAKH och Robert Wells hade skaffat ett kärleks(?)barn. Det är liksom både bra och tvivelaktigt på samma gång. Ja, ni förstår. Skönt att få lugna ned sig lite efter detta crescendo med en gammal hederlig NILE-dänga från förr som också avslutar listan. Ha nu en förträfflig helg, själv ska jag räkna ned till nästa helgs festivalande i väst.

/Susanne

Fredagslistan vecka 23