När jag hade lyssnat på "Chained To Oblivion" ungefär 10 gånger kunde jag inte hålla mig utan skickade ett meddelande till bandet (egentligen Nate Garrett som står för typ allt vad gäller bandet) på Facebook där jag, helt ärligt, skrev att skivan hade förändrat min syn på och uppskattning av doom fullständigt. Den känslan har inte förminskats under tiden som skivan funnits ute.
Det är en ljuvlig känsla oavsett medium – bok, film eller skiva – att verkligen veta i varenda fiber av din kropp och ditt sinne att avsändaren vet exakt vad hen sysslar med. Precis så är det på ”Chained To Oblivion” som växer ut till inte bara en stark lyssnarupplevelse i nuet, utan som stannar kvar i ditt medvetande långt efter det att du avslutar lyssnandet.
Detta är det bästa doom-albumet jag hört överhuvudtaget. Årsbästalistevarning? Ja, stenhårt!
Om jag fick svar? Jajemänsan!
/Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar