Bolaget har en imponerande uppsättning band under sina vingar - det tror jag att ni kommer att bli varse med nedanstående lista.
Ett mycket imponerande band från Dallas är FAIR TO MIDLAND, ett band som dessvärre verkar ha lagt backlinen på hyllan. Jag fick upp öronen för bandet då Janne Sandstén recenserade grymma "Arrows & Anchors" för Werocks räkning. Och den skivan är svårt beroendeframkallande om jag säger som så. Jag har valt Whiskey and Ritalin från den skivan.
KLONE är ett trevligt band från Frankrike. Poitiers närmre bestämt. Jag tycker att bandets "Black Days" är en alldeles finfin skiva som jag verkligen tycker att fler borde kolla in. En bra ingångslåt är Give Up The Rest som visserligen är extremt radiovänlig, men jag tycker att ni ska ge den en chans ändå.
Vi meckar till det ungefär 100 % med ATHEIST. Lirar man death/thrash metal with jazz and progressive influences då fattar ni att det är rätt konstig musik. Men ack så bra! Jag räknar helt klart ATHEIST till ett av de band som utmanade den gängse bilden av vad metal kan vara tillsammans med DEATH exempelvis. Kolla in Fraudulent Cloth och ni kommer fatta vad jag menar.
Totalt hopp till fullständigt okomplicerade COMPLETE FAILURE som på 1:40 blästrar trumhinnorna på ett synnerligen kompetent vis. Moshvänligt!
Här borde ingen höja på ögonbrynen. Min relation till CYNIC är väl dokumenterad både här och på WeRock. Jag återkommer med oregelbundna intervall till bandets musik som ibland kan reta gallfeber på mig, ibland göra att jag kommer in i helt andra och mer njutbara känslostadier. Jag hyllande "Traced In Air" alldeles för mycket och delade ut full pott när skivan kom 2008. Nu tycker jag snarare att betyget pendlar mellan 6 och 8 beroende på mitt humör. Detta sagt - Evolutionary Sleeper är en låt som jag uppskattar att lyssna på varje gång skivan spelas.
ETERNAL GRAY krånglade inte till det i onödan under sin aktiva tid (bandet lade ner 2012). Det är matig metal med grunden i två-takts matning som israelerna gillade mest. Och det räcker rätt långt får jag säga!
Ett av mina favoritband när det gäller vemodsmetal. Det vet ni också, kanske, vid det här laget. Från ypperliga "Isolation Songs" får ni Suffocated.
Vad förknippar ni Maldiverna med? Inte metal gissningvis, men det är faktiskt därifrån som NOTHNEGAL, sci-fibesatta till max, kommer. Kan man ha överseende med bruk av keyboards i någon mån så tror jag att man kan uppskatta detta bands tonkonst.
Åh - TREPALIUM! Har ni inte kollat in detta gäng så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Det är så gött utflippad musik att det är svårt att inte dra på smilbanden. Jag har gillat Sick Boogie Murder från "Alchemik Clockwork Of Disorder" från första genomlyssningen. Det fullständigt fullödiga svänget i den låten alltså.
Jag avslutar min del av listan med polska DISPERSE. Jag kommer definitivt att hålla ögonen på detta gäng då de verkligen kan lira skiten ur rätt många band med sin bländande teknik och utmärkta talang för låtskriveri.
-Pausfilm-
Ytterligare en så kallad no-brainer: Susannes (och min) kärlek till ANAAL NATHRAKH är ju väldokumenterad. Då bandet låg på Season Of Mist vid tiden för släppet av "Eschaton" blir det såklart lite av öppet mål för Susanne att välja en låt från den skivans soniska landskap: Bellum Omnium Contra Omnes. Fullt ställ i vanlig ordning.
Franska dödsgrindarna i BENIGHTED har också bara ett läge: fullt ställ. Inga konstigheter i musiken heller - det är bara att ta spärn och dra igång moshpiten liksom när Hostile ljuder i högtalarna.
Var i hela helvetet är basen var frågan jag ställde mig när jag hörde KOLDBRANN. Och var är tyngden? Ja, ni fattar - detta är inte min kopp te. Black Metal i denna formen har aldrig varit det märkligt nog. Susannes affiliation med denna subgrenre borde dock inte komma som en överraskning, haha!
Nä.
God Of Death inleds av en fade-up. Det är käckt tycker jag. Resten av låten är inte lika bra tycker jag. Trummisen har en synnerligen irriterande klocka på en av sina cymbaler. Den använder han såklart asjävlamycket.
Påminner lite om ANAAL NATHRAKH, fast oerhört mycket mer pretentiöst och, faktiskt, skitnödigt dåligt i vissa partier. Jag menar partiet som inleds vid 3-minutersmarkeringen är så tråkigt att pesto framstår som något revolutionärt. Nä, bort med detta.
Susanne är skoningslös i veckans lista får jag säga: GORGUTS nya skiva "Colored Sands" är en väldigt påfrestande skiva - detta är inte musik för alla. Jag hade ambitionen att recensera skivan. Känner mig fortfarande inte beredd att göra det faktiskt, trots en mängd lyssningar.
Åh - så skönt: en rak, inga konstigheter alls till låt från DEAD SHAPE FIGURE från Finland. Finns här keyboard: nä. Finns det tvåtakt: ja. Skriksång: ja. Tunga gitarrer: ja. Trioler: ja. Ergo: inte helt tokigt.
Susanne matar på med SEVERE TORTURE. Ni vet redan innan ni har hört en enda ton att detta är brutal death metal. Men inte utan visst sväng som gör Feeding On Cadavers till en trevligare lyssnarupplevelse än vad låttiteln antyder.
Jaha. Tack för den liksom. Mer black metal. Inte helt tokig dock. Definitivt bättre än DODECAHEDRON och MAYHEM. Nu får jag väl hot, haha!
Finska AMORPHIS känner ni säkert till sedan innan, om inte annat för att jag har tjatat om detta förnämliga band över åren. Från senaste skivan "Circle" har bandet gjort en video på låten Hopeless Days. Inga konstigheter där - men bandet har inte följt de mallar som rätt många andra band gör, det vill säga antingen en så kallad lyrical video där låtens text visas i videon, eller en video där bandet ses spela vald låt. Ofta i en öken/hårt nedsliten urban miljö/på scen/annan dramatisk plats. Nä, AMORPHIS gör en föredömlig video i detta hänseende. Inte en medlem syns agera i nedanstående video. Sångaren Tomi Juotsen syns i ett fotografi. That's it. Otroligt skönt måste jag säga.
Kära läsare - idag ska vi prata om Metal Blade Records, en label som under många herrans år vägrade lägga ut album på Spotify. Om detta var klokt avstår vi från att kommentera annat med att om man varit med i scenen i över 30 år som Metal Blade har då har man förmodligen rätt bra pejl på vad man sysslar med. Men nu är det ändring på detta, och även om inte samtliga bands diskografier ligger uppe på streamingtjänsten så kan jag lugnt säga att listan bjuder på en roster av band som får nackmuskulaturen att jobba övertid.
Metal Blade grundades av mannen till vänster, Brian Slagel 1982. Många av er vet säkert att detta är mannen som såg till att METALLICAs Hit The Lights kom med på "Metal Massacre" 1982. Egentligen hette skivan "The New Heavy Metal Revue Presents Metal Massacre" då Slagel innan han startade labeln hade dragit igång ett zine betitlat The New Heavy Metal Revue. Slagel är fortfarande verkställande direktör över bolaget.
Så, slå upp en kopp valfri dryck, nu åker vi.
Susanne öppnar med finfina sataniska dödsarna i AEON. Och varför inte då östersundarna har levererat habil death metal sedan starten 1999. Och dessutom, om Paul Mazurkiewicz trummis i CANNIBAL CORPSE, hyllar bandets "Bleeding The False" då kan man ju inte vara fel ute, eller hur? Precis. Susanne har valt en låt från bandets senaste alster "Aeons Black" som kom i november förra året. Jag tycker att Still They Pray är en alldeles ypperlig öppningslåt.
Ett av mina varannangångsband är JOB FOR A COWBOY. Med det menar jag att varannan gång jag ser bandet är det magiskt bra, varannan mer meh! Förra gången var meh, så jag ser verkligen fram emot nästa gång, haha! Anyhoo, Susanne har valt Summon The Hounds från "Ruination" (2009) som har ett brutalt knöligt öppningsriff. Fantastiskt bra, likt övriga låten som demonstrerar väldigt väl att bandet både kan spela ruggigt snabbt som brutalt svängigt.
THE CROWN, Crowned In Terror. Nog sagt.
Ett av de märkligaste namnen inom scenen har utan tvekan DEW-SCENTED. Tyskarna (från Brauschweig/Walsrode i Niedersachsen) har hållt på att leverera neothrash sedan den subgenren grundades höll jag på att säga. De har gjort det med samma schvung som falsettonerna levereras i sann power metal. Jag blir faktiskt helt till mig av att lyssna på Sworn To Obey från "Icarus" från 2012 (bandets skivor har alla titlar som börjar på bokstaven I för övrigt). Satan vad bra det är!
WOE OF TYRANTS är ett band från Ohio. Jag tycker att bandets "Behold The Lion" är en sjukligt intressant skiva. Det vet ni då jag har haft låtar med från den skivan ett antal gånger på olika fredagslistor. Bandet har en härligt meckig inställning till hur musik ska låta utan att för den sakens skull sakna riktigt fint sväng. Senaste skivan "Threnody" (2010) från vilken Susanne har valt Creatures Of The Mire är även den en trevlig skiva väl värd att kolla in.
Bandet från Waterford, Michigan återvänder även denna vecka. Nä, vi har inte spons från bandet om ni undrade det. Ett kul val från Susanne i att hon väljer en låt från "Nocturnal" från 2007. Bandet har dock redan här hittat sin grej i ett sjukligt dansant sväng parat med rå aggression. Och ja, Trevor Strnad sjunger lika häpnadsväckande som vanligt.
Sådärja, nu blir det black metal. Ni var inte oroliga för att det inte skulle dyka upp eller hur? VALKYRJA (se där ett bandnamn som gjort att säga lika smidigt nykter som på fyllan. Jämför OPETH). Och detta är, om ni inte visste det, ett band att hålla ögonen på om man gillar traditionell black metal. Lite kul tycker jag det är att bandet enligt Metal Archives hävdar att [the] band has, despite the name, nothing to do with pagan, heathen or viking metal. This has been stated several times in various interviews.
Ofrånkomligt att inte ha med CANNIBAL CORPSE. Bandet som sålt över miljonen skivor och som med råge uppfyller gorekvoten med en enda skiva i sin diskografi har lirat skjortan av rätt många band. Då detta gäng dessutom är svårt sympatiskt så är det dessutom en sann glädje att bjuda på en så trallvänlig dänga som Hammer Smashed Face.
FLESHCRAWL var tidigare känt under namnet MORGÖTH. Behöver jag ens nämna att de är tyskar, haha?! Sen ändrade de namn till IMMOLATION. Vilket ju var sådär. 1991 antog de så sitt nuvarande namn. Detta är old school death metal och som sådan finns det sämre och bättre band. Jag tycker dock att Beneath A Dying Sun ger mersmak.
Susanne avslutar sin del av listan med lite arbetarklassthrash. Ni som lyssnade på förra veckans lista vet vad BATTLECROSS går ut på - ett rent fantastiskt mosande.
-Pausfilm-
Ett band vars uttalade kärlek till den skandinaviska och mer specifikt den göteborgska metallen har gjort att THE ABSENCE låter prick som ett, rätt gissat, göteborgsdödsgäng. Jag gillade verkligen bandets första skiva "From Your Grave" så det borde inte förvåna någon att jag har valt titellåten från den finfina skivan.
Det finns många band som sjunger om krig. För BOLT THROWER är krig det enda ämnesvalet och de har manglat ut skivor under hela karriären med lika stor integritet som CANNIBAL CORPSE om ni frågar mig. Jag har valt At First Light från "To Those Once Loyal".
Jag tyckte inte att CATTLE DECAPITATIONs senaste skiva "Monolith Of Humanity" nådde upp till mina förväntade krav. Därför blir det inte en låt från den skivan utan istället får ni djupt oroväckande The Gardeners Of Eden från "The Harvest Floor" en skiva lika ursinnig som bra.
Hyllat (med rätta) band från Yonkers som med sin oavbrutet meckiga dödsmetall har betvingat berg. Kritikerfavorit.
Med sin ödesmättade black metal har PRIMORDIAL lyckats karva sig en nisch inom denna subgenre som är helt deras egen. Jag har sett bandet en gång, på Wacken 2008 och imponerades då storligen av frontmannen A.A Nemtheangas kusliga utstrålning. Att övriga bandmedlemmar lystrar till namn som Pól MacAmlaigh, Cíaran MacUiliam, Simon O'Laoghaire och Micheál O'Floinn gör ju inte saken sämre, haha!
Tjosan! Från ödesmättad keltisk black metal till plattan i mattan döds från klassiska DESULTORY. Från skivan "Bitterness" från 1994 har jag tagit Left Behind. Det låter prick så som man förväntar sig av ett dödsmetallband vid den här tiden. Och det vill jag mena på är en bra sak.
Åh - IMPIOUS. Så glad jag blev när jag påmindes om att "Death Domination" kom ut på Metal Blade. Den skivan, kära läsare, var 2009 den tredje bästa skivan enligt mig som kom ut det året. Jag har valt magiska I Am The King från den skivan. Observera det episkt snygga breaket vid 1:20.
Bandnamnet! Men musiken är det min själ ingen som kan skratta åt. Gosse, vad bra den är! Jag har valt finfina Wear The Scars Of Testimony från 2006 års giv "A Haunting Curse". Yster ringdans någon?
Ta ett styck Navene Koperweis och ett styck Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och vi får FLESHWROUGHT som bara har hunnit med att släppa en skiva - "Dementia/Dyslexia" 2010. Jag tycker att den skivan är väldigt intressant. Davy visar dessutom på vilken sinnessjuk kapacitet han har som sångare.
Listan avslutas med svårt förbisedda slovenska NEGLIGENCE som 2010 kom ut med "Coordinates Of Confusion" en skiva som är bra mycket bättre än rätt mycket av den neo-thrash som har kommit ut på senare år. Ljudbilden är fint köttig och tydlig och detta gäng kan skriva låtar med substans. Kolla in med andra ord.
Alexander är något till sig över detta gäng som ni kan beskåda nedan. Efter att ha sett videon själv så är jag benägen att hålla med. En dröm hade varit att få se detta gäng på Loppen, eller ännu hellre Stengade - det hade varit en svårt pulvriserande upplevelse tror jag.
Nu skulle nya plattan med FISH, "A feast of consequences", varit på gång för de av oss som förbeställt det stora monstret med bok och allt. Tyvärr har den blivit försenad några veckor. Detta överlever vi såklart, men för att inte snuva alla de som varit med på hela resan helt så fick vi alla varsin länk igår kväll där vi kan ladda ner flac-versionen av skivan så att vi åtminstone får höra musiken.
I tell you this. Fish har skapat ett mästerverk. Kanske blir det hans sista skiva, kanske inte, oavsett vilket så är skivan ett monument över en artist vars karriär skulle överskuggat alla andras om bara stjärnorna lyst lite klarare. Tyvärr gjorde de inte det, men vi är ändå många som vandrat längs den taffligt upplysta stigen i många år. Nu blev den plötsligt helt klar.
Tänkte jag skulle upplysa er om en hel massa kul recensionsläsning på Werock.se.
Denna skivan är det ju en hel del som spanat in om jag säger så, haha! Jag valde oerhört medvetet bort att recensera WATAINs senaste alster "The Wild Hunt" då jag de facto ville njuta av skivan utan att behöva tänka på vad jag hade att säga om den i en recension. Fredrik Sandberg heter recensenten som nu tog på sig att sätta skivan under lupp. Han reder ut det fint, haha!
Ett mycket imponerande band från Dallas är FAIR TO MIDLAND, ett band som dessvärre verkar ha lagt backlinen på hyllan. Jag fick upp öronen för bandet då Janne Sandstén recenserade grymma "Arrows & Anchors" för Werocks räkning. Och den skivan är svårt beroendeframkallande om jag säger som så. Jag har valt Whiskey and Ritalin från den skivan. 
KLONE är ett trevligt band från Frankrike. Poitiers närmre bestämt. Jag tycker att bandets "Black Days" är en alldeles finfin skiva som jag verkligen tycker att fler borde kolla in. En bra ingångslåt är Give Up The Rest som visserligen är extremt radiovänlig, men jag tycker att ni ska ge den en chans ändå. 
