Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 18

Nominerad: "Vermis" - ULCERATE

I min recension av "Vermis" skrev jag att

Letar man [...] efter musik som verkligen kräver uppmärksamhet och tålmodighet, musik som handlar om att försätta lyssnaren i extrema känslotillstånd då är ”Vermis” en världsmästarplatta. För när eller om poletten trillar ner då trillar den ner på allvar. Jag lovar.

Bandet från Nya Zealand har genom hela sin karriär gjort musik som utmanar lyssnaren - detta är musik som aktivt tar avstånd från trevnad, harmonier och linjära låtstrukturer - musik som gjord för apokalypsen.

/Martin

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 17

Nominerad: "Construct" - DARK TRANQUILLITY.

Jag var djupt missnöjd med "We Are The Void" som släpptes 2010. Jag tyckte den var djupt såsig, tråkig, och jag kände att mitt intresse för DARK TRANQUILLITY sjönk som ett sänke.

Därför är det såklart kul och rent av trevligt att konstatera att bandet med "Construct" verkar ha återfunnit en del av den magin som fanns på tidigare skivor.

Mikael Stanne har fortfarande pipan att prestera growl och rensång på ett rent ypperligt vis. Amelie skrev i sin recension av skivan att Sången måste uppmärksammas särskilt. Att kunna growla med stil är i sig en konst och när det gäller att också kunna verkligen sjunga sin text growlande finns det ingen som slår Mikael Stanne. Han har en melodi och en frasering i growlet som få andra behärskar. Artikulerat growl helt enkelt. Att Stanne dessutom utvecklat sin rensång betydligt under senare år gör att den vokala delen lyfter låt efter låt på albumet. Och detta att man avstått från att tillföra kvinnlig sång, som ofta gjorts på en eller annan låt i tidigare album, är ingen förlust i sammanhanget. Mikael Stanne är numera en fullt komplett vokalist.

Jag kan inte annat än hålla med. 

/Martin

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 16

Nominerad: "Pinnacle Of Bedlam" - SUFFOCATION

SUFFOCATION tillhör det gamla gardet när det gäller teknisk brutal dödsmetall. De har ingenting att bevisa för mig längre då bandet redan 1995 släppte en klassiker inom genren - "Pierced From Within". Att bandet då sedan återaktiverandet 2002 har kavlat ut skivor av alldeles finfin karaktär är bara att betrakta som presenter.

"Pinnacle Of Bedlam" är en skiva som visar på att bandet fortfarande har fingertoppskänsla när det gäller att hitta balansen mellan det verkligt brutala och det synnerligen tekniska. Kolla bara in Purgatorial Punishment för ett alldeles ypperligt exempel på detta.

Och Frank Mullen har fortfarande rösten och auktoriteten som en vredgad galt skulle vara avundsjuk på.

/Martin

Getaway 2014

Getaway Rock Festival har gått ut med första bandet till nästa års festival, och det är VOLBEAT. Varierande mottagande på festivalens facebook minst sagt. Allt från "Otroligt dåligt släpp" över "Och där förlora (sic!) ni mitt besök^^Det var kul att lära känna er! hejdå!" till "Jaaa!!!". Jag är själv inget fan av bandet, men det är klart att mainstreamakter av VOLBEATs storlek och popularitet drar folk till festivaler, och ett band gör ju ingen festival.

/Martin

Från en galen doktor till ett molnlandskap - en hyllning

Att tjugo år kan gå så fort. Imorgon, den 3/12, är det tjugo år sedan jag medelst telefonsamtal och brev lyckats övertala Rockbolaget i Helsingborg att jag var en hygglig prick vilket gav mig möjlighet att komma in på denna klubb för att se debutspelningen med DOCTOR WEIRD. Detta lokala band skulle öppna får de dåvarande storheterna MENTAL HIPPIE BLOOD som jag också tyckte om.

Jag ville verkligen inte missa detta, och det gjorde jag således inte heller. Rockbolaget var en underlig klubb (jag har skrivit om dem tidigare) men minnena från denna tid är obestridligen positiva. Man skulle lite prosaiskt dessutom kunna säga att efterhand som Rockbolaget utvecklades och flyttade till Ångfärjestationen, sedermera The Tivoli, så utvecklades och förändrades även Doctor Weird.

De har varit med i tjugo år nu, på lillejulafton 2002 avslöjades det på scenen att bandet officiellt bytte namn till Cloudscape och en ny era danades. Medlemmar har förvisso kommit och gått, den första sättningen bestående av Roger Landin, Anders Johansson, Björn Eliasson och Björn Persson är tvivelsutan den som betytt mest för mig personligen. Den första inspelningen för PAMA Records (Dangerous game för bövelen), EP:n, konserterna och allt därikring inkluderat. Jag och Ernhäst som glatt såg varenda spelning. Those were the days. Jag har skippat både FREAK KITCHEN och HAMMERFALL eftersom jag nästintill urskiljningslöst lämnat konsertlokalerna när Doctor Weird/Cloudscape spelat. Det har liksom inte funnits någon anledning att stanna kvar.

Idag består Cloudscape av Mike Andersson, Stefan Rosqvist, Håkan Nyander och Fredrik Joakimsson och fanan hålls högt. En ny skiva är på gång och det finns ingen som helst anledning att tro att den inte kommer att hålla samma klass som de tidigare. Bandet fick en rejäl jävla vitamininjektion i och med Stefan Rosqvists tillkomst för ett par år sedan vilket omöjligen kan ha lämnat något fan av metal oberörd.

Och nej, jag har inte glömt. Under tjugo år har epitetet Solid As A Rock fått en ny definition. En person har varit beständig under bandets alla omformningar och medlemsbyten. En som jag dessutom stolt kallar för en av mina bästa vänner. Patrik Svärd träffade jag genom nattliga sittningar i en lägenhet på Brommagatan under tidigt 90-tal och sedan dess har vi sett otaliga konserter världen över ihop. Dessutom har han sedan den sena kvällen på Rockbolaget för tjugo år sedan otröttligt axlat rollen som yxhanterare i detta formidabla band. Jag vet inte hur många miljoner demotaper och rehearsaltaper jag genom honom fått höra genom åren, och det har inte mattats av efter alla dessa år utan kreativiteten flödar fortfarande.

Tjugo år. Det är bra jobbat. Tack för alla minnena Svärra, Balle, Mini, Anders, Björn, Hans, Mose, Mike, Stefan, Håkan, Fredrik och alla ni som jag för tillfället glömt men inte skulle vilja ha varit utan. Se nu till att fortsätta skapa nya minnen!

/Alex

Årsbästalistan 2013 - de nominerade, nr. 15

Nominerad: "Sky Swallower" - VATTNET VISKAR

USA är ju inte direkt känt för sin black metal. Det enda bandet av rang som jag kan tänka på är WOLVES IN THE THRONE ROOM, men så är jag ju heller inte en högt rankad kännare av black metal heller.

VATTNET VISKAR är sitt namn till trots ett amerikanskt band, från New Hampshire. Den tredje september i år släppte bandet sin debut "Sky Swallower". Den fick fina recensioner, men då bandets musik beskrevs som atmosfärisk black/doom metal var det ingenting som jag kände mig omedelbart lockad av. Därför dröjde jag med att lyssna på skivan tills dess att den hade hamnat på Spotify. Och du glade säger jag bara! Inte bara tyckte jag att produktionen var direkt lysande, låtarna bjöd på både röj som direkt kontemplativa passager. Jag blev med andra ord i det närmaste fullkomligt såld på "Sky Swallower".

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 48: Revolt!

Godmorgon!

Temat denna veckan är direkt inspirerat av faktumet att jag och sambon var och såg "Catching Fire" och då tänkte jag att en fredagslista med temat revolt nog kunde vara kul.

Vi kör.

Jomenvisst - jag kan inte tänka mig ett lämpligare band att öppna listan med än RAGE AGAINST THE MACHINE, bandet vars hela existens var en revolt och ett stolt uppsträckt långfinger till hela etablissemanget. Bandets debutskiva var, och är fortfarande, av sådan dignitet att jag inte tvekar att kalla den en klassiker. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan men då jag alltid har uppskattat Bombtrack lite extra så får det bli den.

Matar vidare med ARCH ENEMY. Även här finns det ett antal låtar som hade kunnat passa. Jag får erkänna att jämfört med tidigare har tappat intresset lite för bandets musik. "Rise Of The Tyrant" var senaste plattan i bandets diskografi som jag verkligen uppskattade. Att jag då väljer ett måhända en ganska trygg låt, We Will Rise, får ni förlåta mig men det var svårt att motstå när den ligger på en skiva som ack så lämpligt heter "Anthems Of Rebellion".

Det var fantastiskt kul att lyssna på "Thelema 6" kan jag säga då jag valt en låt från den skivan. Det var verkligen inte igår jag lyssnade på den skivan, och det var fint att upptäcka att den fortfarande håller. The Act Of Rebellion skulle som titel betraktat ses som en programförklaring för detta magiskt förträffliga band.

Bruksthrash skulle man kunna säga att JUNGLE ROT står för. Det finns betydligt fler sämre band än detta gäng det kan vi slå fast, samtidigt som det finns en hel del bättre. Gillar man hockeykörer så är detta ett go-toband vilket ni kommer få ett fint exempel på i Rise Up & Revolt från "Kill On Command".

BORKNAGARs "Quintessence" är en skiva som jag lyssnat en hel del på, framför allt eftersom  min absoluta favoritlåt av bandet, Colossus, återfinns på detta album. Detta är dock inte låten som är med på fredagslistan, utan (såklart) Revolt som är en fin låt som på ett bra sätt mixar vemod med lite brötigare inslag.

PHOBIAs grindcore är synnerligen värd att kolla upp om man inte känner igen bandet sedan tidigare. Det är rejält rens (såklart), men bandet lyckas gång efter annan att skriva låtar som verkligen sätter sig. Jag kan speciellt rekommendera "Cruel" ifall ni vill ha enskild skiva. Det är dock inte från denna platta som Revolt Your Life är tagen ifrån utan från "Unrelenting". Mosa på säger jag bara.

 Refuse/Resist från "Chaos A.D.". Jag har alltid hållt både "Arise" och "Beneath The Remains" som bättre skivor än just "Chaos A. D.", men det är sannerligen inget dåligt däng som brassarna bjuder på även på denna skiva. Dagens SEPULTURA håller jag mig extremt långt borta ifrån då bröderna Cavalera i min mening var kärnan i SEPULTURA.

Från "Human 2.0" tar vi Resistance. Frågor på det?

Ypperliga enmansprojektet LIBERTEER släppte förra året en väldigt politisk skiva betitlad "Better To Die On Your Feet Than Die On Your Knees" som enligt ganska många måttstockar, men framför allt amerikanska kan anses vara rent revolutionär. Jag tyckte skivan var bra - jag tilltalades av vreden, drivet och larmet. Låtval: Revolution's Wick Burning Quick (pluspoäng för det skitnödiga nödrimmet).

Jag avslutar listan med dunderilskna och förträffliga NAILS. Jag märker att jag återkommer till bandets släpp från i år "Abandon All Life" som jag tycker är riktigt bra. Från bandets "Unsilent Death" tar vi programförklaringslåten I Will Not Follow - en mening som verkligen fångar själva kärnan i att göra revolt.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 48: Revolt!