Från en galen doktor till ett molnlandskap - en hyllning

Att tjugo år kan gå så fort. Imorgon, den 3/12, är det tjugo år sedan jag medelst telefonsamtal och brev lyckats övertala Rockbolaget i Helsingborg att jag var en hygglig prick vilket gav mig möjlighet att komma in på denna klubb för att se debutspelningen med DOCTOR WEIRD. Detta lokala band skulle öppna får de dåvarande storheterna MENTAL HIPPIE BLOOD som jag också tyckte om.

Jag ville verkligen inte missa detta, och det gjorde jag således inte heller. Rockbolaget var en underlig klubb (jag har skrivit om dem tidigare) men minnena från denna tid är obestridligen positiva. Man skulle lite prosaiskt dessutom kunna säga att efterhand som Rockbolaget utvecklades och flyttade till Ångfärjestationen, sedermera The Tivoli, så utvecklades och förändrades även Doctor Weird.

De har varit med i tjugo år nu, på lillejulafton 2002 avslöjades det på scenen att bandet officiellt bytte namn till Cloudscape och en ny era danades. Medlemmar har förvisso kommit och gått, den första sättningen bestående av Roger Landin, Anders Johansson, Björn Eliasson och Björn Persson är tvivelsutan den som betytt mest för mig personligen. Den första inspelningen för PAMA Records (Dangerous game för bövelen), EP:n, konserterna och allt därikring inkluderat. Jag och Ernhäst som glatt såg varenda spelning. Those were the days. Jag har skippat både FREAK KITCHEN och HAMMERFALL eftersom jag nästintill urskiljningslöst lämnat konsertlokalerna när Doctor Weird/Cloudscape spelat. Det har liksom inte funnits någon anledning att stanna kvar.

Idag består Cloudscape av Mike Andersson, Stefan Rosqvist, Håkan Nyander och Fredrik Joakimsson och fanan hålls högt. En ny skiva är på gång och det finns ingen som helst anledning att tro att den inte kommer att hålla samma klass som de tidigare. Bandet fick en rejäl jävla vitamininjektion i och med Stefan Rosqvists tillkomst för ett par år sedan vilket omöjligen kan ha lämnat något fan av metal oberörd.

Och nej, jag har inte glömt. Under tjugo år har epitetet Solid As A Rock fått en ny definition. En person har varit beständig under bandets alla omformningar och medlemsbyten. En som jag dessutom stolt kallar för en av mina bästa vänner. Patrik Svärd träffade jag genom nattliga sittningar i en lägenhet på Brommagatan under tidigt 90-tal och sedan dess har vi sett otaliga konserter världen över ihop. Dessutom har han sedan den sena kvällen på Rockbolaget för tjugo år sedan otröttligt axlat rollen som yxhanterare i detta formidabla band. Jag vet inte hur många miljoner demotaper och rehearsaltaper jag genom honom fått höra genom åren, och det har inte mattats av efter alla dessa år utan kreativiteten flödar fortfarande.

Tjugo år. Det är bra jobbat. Tack för alla minnena Svärra, Balle, Mini, Anders, Björn, Hans, Mose, Mike, Stefan, Håkan, Fredrik och alla ni som jag för tillfället glömt men inte skulle vilja ha varit utan. Se nu till att fortsätta skapa nya minnen!

/Alex