Som skribent faller det sig naturligt att man gillar att läsa - i alla fall enligt mitt sätt att se det - och Nima Daryamadjs krönikor i Close-Up Magazine hör oftast till det jag ser fram emot i varje nytt nummer. Senaste krönikan blev inget undantag - det var längesen jag skrattade så gott åt en text.
Och annat är ju svårt när mannen med det bisarrt välansade skägget får ihop fraser som
"Tonhöjd: KORN har redan stämt ned strängarna så att de fladdrar som gubbtestiklar i styv kuling. Herman LI från Nintendometalbandet [*asgarv* ja jävlar i min låda!] DRAGONFORCE har i sin tur redan (med hjälp av Digitech Whammy-pedalens tonhöjningseffekter) förpestat världen med pipiga solon som låter som skapta av Onanismurfen, smurfvärldens svar på Yngwie Malmsteen."
Och, angående gutturalsång:
"Hur som haver slår inget det tidiga CARCASS, där gutturalsången lät som någon i färd med att spy upp köttfärs gjord på ett ruttet griskadavers röv som paketerats om på ett Icabutiksgolv."
Vad säger man; Världsklass!
Ordvrängeri
fredag 14 mars 2008
kl. mars 14, 2008
Etiketter: Close-Up Magazine, Skriveri
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahah, han är riktigt skön. Saknar oxå hans krönikor. Dags att införskaffa tidningen när man kommer hem!
Har verkligen Close-Up släntrat efter? Jag tycker inte det faktiskt. Gillar man mer extrem metal är det CU som gäller. Dessutom har de längre artiklar än SRM och det gillar jag. Red Hot Rock Magazine har jag aldrig läst faktiskt...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Njöt också av Nimas krönika. Håller med om krönikornas i CU är en av de saker som jag mest ser fram emot i varje nummer. Gillar också Soundcheck som ju nu tyvärr försvinner, tråkigt.
Sweden Rock är tyvärr ingen riktig favorit. För mycket "Gubb-rock" och för lite metal.
Skicka en kommentar