Hammersmith. Smaka på ordet. Stadsdel i London, helt sant, rolig referens att svänga sig med till likasinnade anglofilkomiker (BOTTOM), men för den hårdrocksintresserade är det naturligtvis hemmascenen vi talar om: Hammersmith Odeon.
Klassiska arenor finns det gott om, Madison Square Garden i New York, den självklara Budokan Hall i Tokyo (föräras säkert ett eget inlägg endera dagen), Agnebergshallen i Uddevalla...listan är oändlig. Få arenor håller dock samma status bland just hårdrockare som just Hammersmith Odeon (vilket naturligtvis är dess rätta namn, senare påhitt till trots).
Alla spelade där på 70- och 80-talet. Vi är välsignade med mängder av tv-filmade konserter, bootlegfilmade konserter, officiellt utgivna liveskivor och bootlegskivor från just Hammersmith, och alla vittnar de om att atmosfären DÄR och DÅ måste ha varit nästintill plågsamt påtaglig. När FISH i MARILLION levererar världens kanske sorgsnaste text på köpvideon Recital Of The Script är inte ett öga torrt. När IRON MAIDEN formligen kör över publiken 1982 headbangar vi i soffan. Och när BLACK SABBATH med allas vår gud DIO kör Country Girl känns livet komplett.
Jag fick aldrig sett något metalband på Hammersmith på den tiden. Jag har varit där en gång, just för att se tidigare nämnda komikergäng på hemmaplan. Efter föreställningen traskade jag ner från min balkongplats, in på golvet på bottenvåningen och gick rakt fram till scenen. Jag böjde mig med utsträckta armar fram, lade först höger kind till golvet, sedan vänster. Sedan pussade jag scenen.
De två vakterna till höger om mig fick något alldeles extra att prata om på fikarasten dagen efter.
/Alex
Hammersmith Odeon
onsdag 7 september 2011
Etiketter: black sabbath, DIO, hammersmith fucking odeon, Iron Maiden, marillion, Super-fucking-glue???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar