Skräck och hårdrock

Den observante har noterat att jag formligen älskar skräck och hårdrock i kombination. Min faiblesse för NOTRE DAME torde inte ha undgått någon, att jag håller ALICE COOPER och KING DIAMOND som husgudar är väl knappast underligt och att jag i samma anda kippar efter andan i panisk skräck när KIKKI DANIELSSON kommer på tal är allmänt känt.



En gång för ungefär hundra år sedan läste jag en liten artikel i det danska metalmagasinet Hot Rockin´. Jag fick ärva en hög med dylika av en väninna och just denna artikel fångade sannerligen mitt intresse. Ett litet band från Texas kallade sig för RIPPER, hade skräck som huvudtema för dagen och hade tydligen släppt en skiva. My wet was appetited - ut och pilla på försäljningsställen på nätet. Skivan, släppt 1986, hade släppts 1986 och betingade idag (läs: 2007) ett väldigt högt värde. Tusenlappen eller strax därunder var inte alls något orimligt. Min lycka var därför total när jag förstod att det italienska bolaget Black Widow just detta år hade bestämt sig för att släppa en nypress av skivan, både på cd och vinyl.



Jag köpte cd´n. Det var i sanning ett bra köp. 8 låtar, rätt tafflig produktion, inga virtuosmusiker direkt men OJ vilken stämning! Skivans namn, ...and the dead shall rise, var ett bra och olycksbådande namn (på ett positivt sätt). Anledningen att jag inte köpte vinylen var för övrigt att jag såklart siktade på en originalvinyl någonstans längs vägen. (Året efter hittade jag den hos en kille som inte visste vad han sålde. Tror jag fick ge en hundring. Dansade med bar överkropp i sju dygn.)



Nedan finner ni en bild på artikeln och en spotifylänk - ja, ni läste rätt. Spotify har skivan. Någon slags störning i världsalltet har åstadkommit detta, vilket vi natürlich är väldigt glada för.



Jag hoppas att någon finner detta lika fräckt som jag. Synd att det bara blev en skiva, eller det kanske var bäst så?



Spotify (de heter INTE "The Ripper" utan bara Ripper!)







/Alex