Gott folk!
Jag hoppas ni har märkt att det laddas upp inlägg i parti och minut angående vilka briljanta skivor som är med i racet om placeringar på årsbästalistan? Idag ska vi, för att spetsa till det, prata om 5 skivor som ligger strax utanför topp 10. Detta är alltså skivor som är rejält bra, men som jag av olika anledningar inte kommer att ge placeringar på Årsbästalistan.
Vi kör!
NOCTEM är ett svårt sympatiskt black/death/thrashband från Valencia i Spanien. Susanne uppskattar verkligen "Haeresis" som släpptes den 30 september. Bandets väldigt förträffliga blandning av black, döds och thrash är som en smekning för trumhinnorna om du gillar tekniskt lir med feeling och jag tycker verkligen att bandet förtjänar mer uppmärksamhet just för sitt fina hantverk och utpräglade låtskrivartalang. Bandet peakar inte på orginalitetskalan, men jag kan lova dig att det finns betydligt fler skivor där banden är både oorginella och dåliga låtskrivare än vad som är fallet på "Haeresis".
Bristolbandet IMPERIUM bjuder upp till en fullödig teknisk dödsdans med en verkligt basstät produktion som jag finner i det närmaste oemotståndlig. Det här bandet måste också ha tröttnat på att höra teknisk döds utan bas, för dra på trissor vad de har matat ljudbilden full av bas! Musikaliskt är det fullt ställ nästan hela tiden. Som Thåström skulle ha sagt: Bebopalula hela jävla dan!
Det är ytterst svårt att inte tycka om "Titanomachy" då den känns så hemtam och sympatisk.
Jag slet länge med frågan om hur jag skulle göra med fantastiska DEFEATED SANITY och deras senaste platta. Jag älskar verkligen det här bandet som jag tycker gör så mycket rätt och har gjort detta under så lång tid. Jag skrev en lång recension av skivan på WeRock där jag verkligen lade ut texten om skivan som jag tycker är riktigt bra, om än liiite för flummig stundtals för att jag ska köpa den rakt av.
"Visions In Bone" är sista skivan av tunga doombandet THE WOUNDED KINGS. Vetskapen om detta ger en extra tyngd åt den härligt svängiga, tunga och - faktiskt - ganska upplyftande doomen som bandet alltid sysslat med. Här är det gott om känsla, flum med riktning och exakt rätt släpighet och det är njutbart från första till sista ton. Produktionen är så härligt smörfet att jag baxnar!
Det är så kul att höra ett EVERGREY som verkligen har fått tillbaka spelglädjen. Det märktes redan på "Hymns Of The Broken" som kom 2014 att Tom Englund nu tyckte att det var riktigt roligt att skapa musik - och detta har verkligen följt med i "The Storm Within". EVERGREY har en stark fördel i att ha en frontman med en stämma som verkligen sticker ut. Jag tycker att den här skivan bjuder på aningens mer peppig musik - kolla bara in samarbetet med Floor Jansen (NIGHTWISH) In Orbit och försök att inte stampa takten med foten.
/Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar