Soundcheck på största scenen av Engelska EVILE vars basist Mike Alexander omkom för två år sedan av en blodpropp i lungan. På turné i Sverige som support till ENTOMBED. Bandet skulle ha spelat på Getaway redan förra året, men fick av förklarliga skäl ställa in. Därför är det extra kul att festivalen har bokat bandet detta år i stället.
Ska bli riktigt kul att höra bandet. Innan dess klämmer jag som uppstart in lite lokal black metal i form av TYRANT WRATH. Dagen är synnerligen välspäckad med band som PRAY FOR LOCUST, VOMITORY, SOREPTION, AMORPHIS, DESULTORY, KREATOR och OPETH. Dessa band har jag ambitionen att skriva om i alla fall. I mån av tid kommer jag även kika lite på HARDCORE SUPERSTAR, DANZIG och THE DARKNESS. En bra dag helt enkelt :-)
/Martin
Just nu på festivalen pt 3
Just nu på festivalen pt 2
Sitter och lyssnar på de mer än lovligt oktavhöga skriken från publiken på BULLET FOR MY VALENTINE. Månne kan det vara så att bandet drar till sig lejonparten av de kvinnliga besökarna på festivalen. Kul verkar de ha i vilket fall :-)
Just nu på festivalen
Sitter jag vid min bästa vän för tillfället. I ett för stunden lugnt och glesbefolkat pressrum med MONSTER MAGNET i bakgrunden är livet ganska gött. Varför jag inte är på konserten? Tja, jag har aldrig tyckt speciellt mycket om MONSTER MAGNET, och det jag hör får mig inte att vilja dyka rätt ner framför scenen faktiskt. Hellre då blogga lite grann med en pris innanför läppen och en stor burk sötsliskig Monster Energy och ladda upp för en förmodligen mycket välfylld spelning med GHOST om 45 minuter.
/Martin
Metallbibliotekarien på Getaway
Så, kunde såklart inte avhålla mig från att blogga lite under semestern, haha!
Tänkte bara berätta att jag är på plats i Gävle på Getaway för WeRocks räkning och det kommer att bli en hel del uppdateringar på siten under festivalens gång. Programmet ser riktigt bra ut, solen skiner, uppkopplingen funkar - med andra ord: förutsättningarna för en riktigt bra festival finns i allra högsta grad.
Band som lirar under dagen: EVERGREY, DEATH ANGEL, CORROSION OF CONFORMITY, MONSTER MAGNET, PAPA ROACH, GHOST, GRAVEYARD, DEATHDESTRUCTION och MARDUK. Plus några andra såklart. Jag kommer nog att välja att se GHOST framför PAPA ROACH då de spelar samtidigt, bara för att kunna säga att, jo, jag har sett GHOST.
Edit: Nu kan ni ta del av del 1 av festivalrapporteringen här.
/Martin
Ytterligare en bra helg
Ack du sköna torsdag. Helgen nalkas och med den en Parisresa. På anrika Olympia, japp DET Olympia där den klassiska vinylbootleggen med KISS, Stoned In Paris, spelades in, ska jag få se fusionbandet Return to forever igen. Det blir mumma för kräsna öron.
På måndag blir det tysk metal i Malmö när Accept besöker KB, hoppas de petar in något riktigt fräckt i setet typ Run if you can från Predator eller den ständiga önskelåten Losing more than you´ve ever had från Balls to the wall. Det blir tyskt, det blir hårt och det blir underbart.
Tisdagen sen, ja, den ger oss en liten specialare. Black Country Communion spelar på fina KB-hallen i Köpendanmark. Nya skivan är oerhört bra, ett rejält uppsving från förra som lovade mycket men där någonting saknades. Det någonting har man nu hittat och skivan är definitivt en av årets bästa. Som en liten liten bakelse ovanpå tårtan så vet jag att de även kör Deep Purple´s Burn live. Det är en skojig bonus, det var nämligen i just KB-hallen som Purple Mark III hade sin urpremiär med nya medlemmarna Glenn Hughes och David Coverdale den 8/12 1973. Jag har redan sett Ritchie Blackmore köra Burn i denna hall, och nu är det således dags att höra Glenn Hughes göra detsamma. Historiens vingslag slår emot en som...eh...vingar....och slag?
Imorgon blir det fredagslista som denna gång för min del kommer att bestå av ringarna på vattnet efter söndagens Big 4 på Ullevi, kanske den roligaste konsert jag sett på år och dar. Man blev 15 år igen när man fick se en hög med favoritband som dessutom sändes på TV och som nu står fint i DVD-samlingen, nästan som de gamla VHS-bootlegsen med typ samma band från tidigt 90-tal.
Ah, great days. No they weren´t. Yes, I know, but you´re supposed to SAY that: "Ah, Great days!". Ah.
Om någon plockar den brittiska referensen ovan utlovas ett pris av eventuellt otäck karaktär.
/Alex
Till två fans
Dagens blogginlägg tillägnas två ca. 14-åriga killar.
Iron Maiden var ok i fredags på Ullevi, det var 23:e gången jag såg dem och i det läget är det lätt att bli lite blasé. De nya låtarna funkade tyvärr inte så vidare bra, men när The trooper drogs igång efter ungefär en halvtimme så exploderade Ullevi och stämningen stannade kvar under nästan hela återstoden av spelningen.
Där skulle jag kunnat sluta skriva, men det går inte. Jag såg min 23:e Maidenkonsert i ett nytt ljus tack vare två unga killar som stod ett par rader nedanför mig och som förbehållslöst älskade varje sekund av konserten. Plötsligt kände jag mig gammal och nästan lite dum där jag satt med min lilla anteckningsbok för setlists och genomanalyserade precis allting. Ljud, sånginsats, låtval - inget lämnas åt slumpen när jag går på konsert. För killarna framför mig (som jag inte har någon som helst relation till) var det annat ljud i skällan.
Det kanske var deras första Maidenspelning. Eller deras tredje. De var i vilket fall garanterat inte födda när jag såg Maiden första gången. De älskade varje sekund, varje minut, varje ton och varje låt. Efter ett par låtar insåg jag att det var jag som stod där för sisådär ungefär 20 konserter sedan. Inga referenspunkter till huruvida låtlistan var bättre i Garmisch-Partenkirchen en vecka innan, inga synpunkter på väder, uppresa eller för få bajamajor. Bara kärlek.
Jag kände mig som sagt först lite gammal. Sen insåg jag att inget egentligen hade förändrats. Även om jag helst sitter ner på en läktare idag än står i skramlet på golvet så har jag också kärleken kvar. Inte lika kravlös, och det är min brist, men den är fortfarande stor på gränsen till monumental. Jag såg två killar framför mig som upplevde sina än så länge ganska korta livs kanske bästa spelning, och jag njöt tillsammans med dem. I vimlet av alla låtsasfans som bara kommer för att det är en stor spelning (Robbie Williams, Kalle Jularbo, Mahatma Gandhi - bara det är på Ullevi så är det fräckt) återupptäckte jag inte bara Maiden som liveband utan kom även till insikt om att det finns hopp. Trots att världen går mot en mer glättig snabbköpsinriktad demusikaliserad och dekulturaliserad verklighet så finns det människor som är beredda att ta facklan från generationen innan och hålla den högt.
Maiden sjöng det bäst för oss, och om oss.
And if you´re taking a walk throught he garden of life
What do you think you´d expect you would see?
Just like a mirror reflecting the moves of your life
And in the river refelections of me
We´re blood brothers.
/Alex
Fredagslistan
Martin har lyssnat på In Flames, jag har lyssnat på Dream Theater och ikväll lyssnar vi båda på Iron Maiden på Ullevi. Stadig lista idag.
UP THE IRONS!
/Alex
