Jag delar min dyrkan av skivan med många såklart, däribland polare Henrik Nygren. Det vi brukar komma fram till är att prick alla låtar på skivan är suveräna. Med undantag av Invaders och Gangland som endast är bra. Jag ser dock anledning till att omrevidera det påståendet då jag såklart lyssnade igenom skivan för gång 3 500 121 när jag skrev inlägget. Invaders är inte alls så tokig som jag mindes den, och den funkar som en bra inledningslåt. Ser man dock till vilka fullkomligt episka stycken som dundrar in efter denna är det dock svårt att hävda att låten håller samma klass.
Jag menar, Childen Of The Damned och framför allt The Prisoner (som jag håller som en av de bästa låtarna bandet har gjort), är ju så monumetalt bra! 22 Accacia Avenue, vars snygga markeringar i början, är ju också en stänkare av rang som blir en värdig avslutning på sida 1 om man har skivan på vinyl. Och det har man ju såklart ;)
Sida två innehåller ju låtar så välkända, och i vissa fall sönderspelade av bandet, låtar att de faktiskt borde skämmas. Det var inte bara jag som drog en lättnadens suck när Run To The Hills inte dök upp på Ullevi i somras. Däremot fick vi ju, såklart, titellåten och Hallowed Be Thy Name som nog är den mest klockrena avslutningslåten som bandet har gjort på skiva. Gangland är också, ta mig tusan, bättre än jag mindes.
Man kan med fog hävda att det finns bättre skivor i IRON MAIDENs diskografi - "The Number Of The Beast" kommer dock alltid inneha en speciell plats för mig.
Skivan hålls dessutom extremt högt av bandet - kolla bara in nedanstående film helt dedikerad till albumet. Mycket sevärd för övrigt.
/Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar