Det är väldigt lätt att vara en lycklig Metallbobognuttkarie närIRON MAIDEN har turnépremiär på vad som mycket väl kan bli det absolut bästa de gjort.
Det är däremot svårare att vara glad åt att ens gamla favoritband nu upphört existera. I och med Geoff Tate´s sparkande så får QUEENSRYCHE kalla sig för Queensryche hur mycket de vill. Jag kommer inte att kalla dem för det. Jag önskar alla inblandade allt gott, men det var svårt nog att acceptera att nyckelpersonen DeGarmo försvann för 15 år sedan, när så Tate också är borta (alldeles oavsett att han sjunger som en röv och beter sig likaledes) så är bandet, i mina ögon, dött. Jag minns Johans, Martins och min oförblommerade glädje när vi åkte in till Köpenhamn 1995 och fick se något alldeles fullkomligt underbart. Vi behåller den känslan, eller hur?
/Alex (som idag i den andra kanalen ger lite resetips)
2 kommentarer:
Alex, det är fortfarande en av de bästa konserterna jag någonsin sett! Queensryche har inte varit sig själva sedan dess även om Hear it in the now frontier var ett gött försök!
Tack för du återupplivade det goda minnet av den kvällen i Köpenhamn! :)
/ M
Ja det var sannerligen en kväll att minnas, fullständigt lysande
/ J
Skicka en kommentar