Som en trevlig nedräkning inför december tänkte jag denna vecka köra en högst subjektiv och personlig topp 5-skivlista med DEEP PURPLE. Jag upptäckte dem sent, både i livet (1993) och på året (november) så Purples musik är för alltid förknippad med höstmörker hos mig. Det är som sagt en högst personlig lista, och jag har för avsikt att under veckan i lugn takt avslöja de fem skivorna som jag håller allra högst i bandets gedigna utgivning.
Man kommer inte undan. "In Rock" är en av de viktigaste hårdrocksskivorna någonsin. Varenda takt och ton är perfektion, och den saknar varken tyngd, melodi eller snabbhet. Världen måste ha stått still när den släpptes, något liknande hade världen aldrig hört. Från inledande Speed king via gunget i Bloodsucker hamnar vi hos Child in time. Ett av rockvärldens första riktiga epos. Men förutom just den låtens styrka är det onödigt att jämföra låtar, skivan är en homogen kraft som trots sin för min del aningen för polerade produktion visade vägen framåt. Och vilken väg det skulle bli!
Den intresserade kan lyssna på "In Rock" på Spotify genom att klicka på titeln. Strunta i demogrejerna, det är överkurs.
En sak som gäller alla sättningar av Purple är att deras liveskivor och konserter alltid överglänser studioskivorna. Utan undantag. Det är precis som om inspelningsstudion är en hämmande institution för vissa, KISS lider exempelvis av exakt samma sak emedan BLACK SABBATH lät betydligt bättre på skiva än live. (Den med lite knowhow förstår att jag just nu uteslutande talar om bandens storhetstid på 70-talet). Jag har därför bestämt mig för att inte ha med liveskivor i denna veckas nedräkning eftersom det blir lite orättvist. Däremot kanske jag länkar till en liveskiva eller ett klipp. Typ som nu.
Plats nummer fem avklarad. Bara fyra kvar. Sen är det december!
/Alex
2 kommentarer:
Jag tror du är lite hård i ditt omdöme, att de skulle vara lite hämmade i inspelningsstudion. Istället utvecklade de det materialet live till något ännu bättre.Hade skivan varit i princip live i studion skulle den vara svår att utveckla vidare live. Tror det finns en baktanke så att materialet kan utvecklas live, så det inte låter exakt likadant live som studio.
Det är mest en känsla jag har vad gäller alla Purpleskivor och Kisskivor från 70-talet, att man håller igen i studio och dessutom (i Purples fall, hehe) inte är riktigt bekväm med att låten begränsas till sina få minuter. Live blev det som bekant en annan grej. Det är inget mer än en känsla, men jag har den iallafall :)
Skicka en kommentar