Snowy Fucking Shaw

Ja jösses. Lördagskvällen stod vittne till en fullkomlig urladdning i Varberg. Förra årets konsert var riktigt bra, men i lördags slog årets spelning undan benen på den konserten totalt. Snyggare scenproduktion, sinnessjukt bra låtval och kanonmusiker borgade för en kväll i himlens eller helvetets tecken, välj själv.

Jag talar naturligtvis om SNOWY SHAW. Denna svensk metals musikaliska vidunder.

Förhandspeppen var stor och när giget började med en introfilm till tonerna av NOTRE DAMEs Dracula sucks! följt av att skärmen lyftes och scenen blottades i Munsters så flinade jag som den allra elakaste halloweenpumpan någonsin. Jag trodde nästan inte att det var sant, jag hade inte vågat hoppas på en så fin produktion. Och Snowy, denna galning till människa.... Hur fan han får ihop detta gång på gång är obegripligt. Jag vet att det ligger enormt mycket jobb bakom. Gudarna ska veta att det betalar av sig. Bredden i musiken och hos banden vars musik Snowy väljer att köra, tillika bonusen i form av gäster som är de bästa i världen (MICHAEL DENNER FÖR HELVETE) gör att tiden bara flyger förbi. Undrar dock vad som hände med Sharlee d´Angelo som inte dök upp...fel buss månne?

Kvällens ABSOLUTA höjdpunkt för min del var när Notre Damelåten Dusk gled in i min ständiga önskelåt Le theatre du vampire. Direkt efter låten dedikerade Snowy den till mig. Jag blev alldeles tandlös och trodde att jag skulle stånga skallen i en vägg. Här har man bara lite sådär i förbifarten råkat tjata som fan om en liten låt i bara ganska många år och vips så dyker den upp med en hälsning. Jag har aldrig varit med om det förut och det lär väl aldrig hända igen.

OPERA DIABOLICUS gjorde sedan sitt första och kanske enda liveframträdande någonsin, i en oerhört stämningsfull och vacker version av Blood Countess Bathory. Det var nästan som att se en skräckfilm framförd på en scen, vilket förstärktes av Viktorias vackra sång och de underliga herrarna David Grimoire och Adrian De Crow på gitarr och bas.

Kvällens enda minus var att ingen informerade publiken om att det skulle bli två set, så när Nöjesparken tändes upp efter första set så gick stora delar av publiken. Otroligt synd eftersom de då missade det andra setet och en storslagen version av MEMENTO MORIs Heathendoom. Fatta vilken låtskatt han kör, Snowy. Låtar man aldrig trodde man skulle få höra live i något sammanhang, inramade i en slags personlig hyllning till desamma.

Jag sitter fortfarande stum i vördnad inför det Snowy åstadkommer. För att vara en som numera säger att jag inte bryr sig så mycket om metal så finns det stunder då jag fortfarande blir 15 år och skogstokigt lycklig. Allt som oftast inbegriper denna metalorienterade lycka Snowy Shaw. Det är naturligt, eftersom han krossar allt motstånd.

Fan vad jag hoppas att det blir fler sådana här spelningar.

Tack Snowy.

/Alex